Efter en rätt så aktiv vecka så kändes det väldigt tomt i fredags när barnen åkte till sin pappa.
Tanken slog mig att kanske gå ut å gå en sväng - jag gick.... hela vägen ut till köket för att hämta chips och öl :) Nästa gång kanske det går bättre ...
Å så kom då de jobbiga känslorna. De där när man känner sig tom och inte riktigt vet varför. Men nån gång måste man väl ner också för att komma upp igen. Blev en ganska trög helg, tiden stod still och det fanns ingen luft. Vad fattades mig?
Jag åkte till Eric lördag-söndag och hem tidigt på söndag för att hinna med tvätt innan fikabesöket hos Helena med Anna. Det blev lite orm mys också, dessa fina varelser!
På donnum var den nästan tillbaka helt igen. Känslan av glädje :) Är man verkligen så beroende av dansen? Ja, det är magi! Utan dansen i mitt liv slocknar livslågan, vännerna och familjen hjälper till att hålla den levande.
Har bestämt mig för att nån gång tävlingsdansa, innan knät lägger av helt. Det är en tanke som skrämmer mig så till den grad att jag blir illamående. Den dagen min kropp säger nej.
Lev livet - i varje andetag!!
Jag är jädrigt blyg (nej, det är sant, sluta skratta) och vågar inte ge mig ut och leta danspartner att klubbtävla med. Vem vet, en vacker dag kanske han hittar mig?
Apropå tävling så har donnum DM på lördag i valhalla sporthall, jag kommer hjälpa Gullan med caféet på morgon/fm. Ser jag fram emot!!
Johan - utan dig slocknar himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar