Gott nytt år!

Det är inte ofta det blir som man har tänkt sig, eller hur?
Jag hade sett fram emot att dansa på Kvarnkullen igår, men återigen drabbade magsjukan oss och jag fick snällt stanna hemma.
Idag mår jag tusen ggr bättre, inga känningar alls. Har t.o.m druckit kaffe och ätit frukost! Denna gången tänker jag ta det lugnt så jag verkligen hinner bli frisk.
Imorgon är det ju nyårsafton och den hade jag tänkt fira med älsklingen, bonusbarnen, vargen och Sessan :)

Julen har varit lugn och harmonisk. Älsklingen blev så glatt överraskad över sin julklapp från mig så han blev alldeles tårögd. Det gör gott i mitt lilla hjärta <3 Så nu ska vi tatuera oss.
Jag fick ett smyckesträd från tomten, undrar hur han visste att jag behövde det? :)
Mina underbara kollegor gav mig julklappar också! Av Mesken fick jag ett belgiskt våffeljärn, av Johanna en deckare och av Emma "caviarnaglar" som lyser i UV ljus. Jag blev superglad - tack snälla!!

Julsmällen på Mässan var fantastiskt kul! Det var dock jädrigt varmt, lite jobbigt stundom och jag hade velat sitta ner en stund. Men det fanns inte gott om sittplatser ute i  hallen.
Men efter en cola försvann den tyngande känslan och man var på banan igen. Gud vad jag älskar att dansa!! Det kanske jag har nämnt innan? Haha
Jag träffade många goa dansvänner som jag inte sett på ett tag, vilket gjorde dansen med dem än bättre.
Tänk om alla dansare kunde bjuda upp minst en varje kväll som de aldrig har dansat med tidigare. Att ha det lite som rutin, dels för att glädja någon som kanske inte törs och dels för att utvecklas själv. Det betyder så otroligt mycket för alla och envar. Jag försöker alltid peppa mina vänner till att bjuda upp ngn för dem okänd. Eller kanske någon som de sett dansa, men inte törs bjuda upp.
Jag bjöd upp och blev uppbjuden. Härlig känsla. Inte minst på dansgolvet, ingenting annat existerar än dansen. De få minuter man får ger endorfinerna en rejäler överdos. Mer dans åt folket!!
Vad som gjorde mig lite ledsen var att se denna "hierarki" som uppkommer bland dansfolket. Att det finns folk som tror de är bättre än alla andra - så kommer det alltid att vara så det stör mig inte. Jag bryr mig helt enkelt inte.
Men dessa som tillåter sig vara "de sämre", de som måste tala illa om andra och utmärka sig på negativa sätt? Pinsamt. All styrka till er - så kanske ni också en dag inser att man kommer ingenvart med bitterhet.

Min fantastiska Kenneth var i Göteborg helgen innan jul och vi passade på att ses så ofta vi kunde. Gud vad jag har saknat den tokpellen! Norge är ett lyckligt land som får låna honom ett tag. När jag får se honom utanför huvudentrén till Liseberg, väntandes på mig, blev jag alldeles varm i hjärtat. Jag är så otroligt lyckligt lottad över att ha så fina vänner som jag har, som står  mig så nära. Ni vet vilka ni är och jag älskar er alla!
Vi gjorde Jul på Liseberg, vi promenerade Avenyn ner och nästan hela vägen upp igen, fikade på Evas Paley och drack bärs på City Pub (av alla ställen? Men tänk er mig som hörselskadad, vill ha en lugn miljö med inte alltför mkt folk... då var City Pub görbra - för hur många gaisare finns det egentligen??)

Fick beskedet när vi satt där.
Luften tog slut en stund och jag visste inte riktigt om jag skulle gråta eller le.
Nu behöver du inte kämpa mer, stilla somnade du in med familjen vid din sida.
Du underbara Annica - vi ses i Nangijala <3

Som vanligt har det varit mycket på jobbet, men jag har inte upplevt det som lika stressigt eller jobbigt som föregående år. Kan bero på kollegorna, kan bero på lagervärdet, kan bero på vad som helst... Jag tänker inte analysera utan bara njuta av att det nu är över. Nu återstår alla byten och inventeringen... Tjoho.

Christoffers flickvän Keri är hos oss över nyår och hon är så härlig! Häromkvällen hade vi "manikyr" och provade typ alla våra nagellack och glitter. Hon visade ett klipp på Youtube om hur man gör krackelerade naglar och det måste jag prova vid tillfälle!

Såg ni Sveriges hjältar eller vad det nu hette? Jag är så sentimentalt blödig så jag tyckte det var ett jättefint program. Grät nästan hela tiden. (Det räcker att Ty skriker move the bus så faller mina tårar och hakan darrar) Jag blev väldigt rörd av vardagshjältarnas insatser och organdonatorer. Nu är jag medlem i MOD och som vanligt fortsätter jag skänka pengar till välgörande ändamål. Det ser jag som en självklarhet att hjälpa andra som behöver det - en vacker dag kanske det är jag som behöver hjälpen. (Fast mina närmaste säger att jag aldrig skulle be om hjälpen... och de har de nog rätt i...)

En sak som jag dock inte klarar av är dessa tiggare som sitter runt varje gatuhörn, i varje affärs öppning. Ja, jag vet att man inte ska dra alla över en kam - men det är jädrigt svårt att hantera dem som medmänniskor när jag ser dem varje morgon på parkeringen. Utan kryckor eller skrumpna kroppar står de och samtalar över en kopp kaffe, de kommer i bilar och smyger med sitt tjuvgods, de ljuger så tänderna svartnar och jag blir fly förbannad när jag ser dem under dagen utsatta på sina poster. Jag vet att han inte är blind. Jag vet att han kan gå (ja t.o.m springa efter sin kompis som på skoj tog hans cigg).
Varför väljer de leva ett liv som tiggare när de inte behöver det? Vad strävar de efter?

Jag lägger gärna en slant till tiggare. Till de som orkar engagera sig. Till de som spelar musik med glädje, till de som kan le med ögonen, till de som bjuder på konst eller magi.

Något annat som gör mig pissed off är dessa jävla banditer som kan med att stjäla andras julklappar. Hur i hela friden tänker man då?? Här har en kompis varit med sin son och firat jul hos hennes mamma. En jul som innebär tågfärd, träffa nära och kära, ett mysigt julfirande med välförtjänt avkoppling efter ett nyligen tillfrisknande av opererade fot. På tågfärden hem har ngn helt sonika stigit på tåget omkring Vårgårda, tagit hennes väskor och dragit. Fy fan säger jag bara!!
Eller den vän vars son blir drabbad bara för att den andra föräldern inte kan bete sig moget, varför låta barnet komma emellan?

Nej fan nu behöver jag lugna ner mig. Andas. Ett...två...tre... Tänk på älsklingen och de underbara barnen...
Så ja :) Ta en klunk blåbärs dryck också så ska du se att det blir bra...

Idag kommer Seppo och hämtar barnen. Det jobbigaste på de barnfria dagarna är när man ska lägga sig. Eller när man vaknar och ser att barnen inte är där. Händer ibland att jag vaknar i panik om nätterna och ser att barnens platser är tomma.. det gör ont en sekund innan jag vet...
Det är så lätt att ta saker och ting för givet. Lever man ihop finns de ju där hela tiden. Då fanns det istället stunder som jag bara kunde bryta ihop för att jag inte orkade - hur kunde de ta all min energi på det sättet?
Idag förstår jag bättre. Det är lätt att vara efterklok.

Ta hand om er! Lev idag - imorgon kan det vara för sent.
Tänk inte på gårdagen eller morgondagen. Låt ingenting tynga ner er - ni är mkt mer värda än så!

Funderar på om jag ska baka idag. Måste ut å skaffa lite luft också. Barnen med, definitivt! Cheesus, ni skulle hört dem igår kväll.. Ja, ni föräldrar vet ju vad som händer om barnen inte får komma  ut på en hel dag.. OMG... Njae, så illa var det nog inte :) De är rätt goa med varandra. Oftast. Och rivsåren på Emils arm blev ju inte så illa.... De rundade av kvällen med en sång och dans show istället.
Det är väl konstigt - de bråkar bara när man pratar i telefon...

Klockan närmar sig 13, det är måndag den 30 december och jag säger over and out.

Ger aldrig upp

Som vanligt går det ett tag  mellan blogg stunderna... :)

Denna veckan har vi julöppet på jobbet, dvs vi stänger senare. Vilket innebär att jag knappt hinner träffa barnen alls. Idag är jag ledig och tänker tillbringa hela eftermiddagen med mina två charmtroll, vi ska göra Jul på Liseberg!
Dessförinnan ska jag sätta mig på tåget till metropolet Älvängen och förtära lite julbord. :) Min underbara praktikant Emma och jag ska till hennes skola, Lärlingsgymnasiet. Jag kommer toksakna henne hos mig, hon har gjort ett fantastiskt jobb! Hoppas att hon kan komma och hjälpa oss fler gånger.
Emma - om du läser detta - du vet vad jag tycker och tänker om dig och jag önskar dig all lycka i fortsatt arbete!! Du vet också vart jag finns om du vill något, bara att lyfta luren! <3

I helgen som var var vi på ytterligare ett julbord. Denna gång med Eric och hans kollegor till Estrad i Gothia Towers. Och jävlar i mig vad gott det var! Bästa julbordet ever! Ja, om man bortser från Arnes julbord på klubben - den gamla goda tiden :) Det var inspirerat av Krister Dahl, som var (är?) lagledare i svenska kocklandslaget. Lärde mig en sak på detta julbord i fredags - man måste inte gå på varmrätterna. Det kallskurna är klart bäst! Jag som inte äter sill (jo, senapssill går ner) brukar hoppa över det första bordet, men sicka frestelser det fanns - med skagenröra och laxpaj bland annat. Jag missade dessertbordet.. å tur var väl det. Haha.. Tog en godis på väg ut och var säker på att det var en sån däringa go snöboll ni vet... Men icke - det var marsipan... Iiiihhh... Men va mkt godis!!

När de övriga fortsatte till Incontro kände jag att det var dags att bege sig hemåt, skulle ju faktiskt jobba hela helgen. Utanför springer jag på Landin - alltså Pärlan, du e ju för go! 

Lördag kvällen spenderades i Borås, med välbehövlig dans upplevelse. Veckan har varit tung känslomässigt, mycket tårar och frustration. Och vad är inte bättre än att få andas i takt med musiken och dansa till krafterna tar slut? Endorfinerna kokar och leendet är äkta. Dans är magi!! 

För första gången fick jag också uppleva att jag hjälpte någon - någon som kunde varit jag för några år sedan. Jag bjöd upp en herre som först trodde jag skojade med honom. Skulle aldrig falla mig in, bjuder jag upp så menar jag fullt allvar. Vi dansade två bugg och sedan säger han att han blev nervös när jag bjöd upp. Va? Ja, han menade att jag var för "bra" för honom - han hade sett mig dansa under kvällen. Jag blev både glad och lite ledsen - Glad för att få komplimanger. Ledsen för att det ska inte finnas sådana känslor, finns ingen som är för "bra" - man måste kunna få dansa med så många som möjligt för att kunna utvecklas. Vi hade väldigt trevligt och tog två fox också. Fortsatte att prata i dansen och ett tag senare när vi ska hem råkar jag gå förbi honom. Han tar min arm och säger - Lova mig att du kommer tillbaka hit nån kväll. Du är en solstråle och ditt leende smittar av sig. Det lovade jag! Jag tycker inte jag är bättre än någon annan och är inte ute efter att utmärka mig på något sätt - jag älskar att dansa och det man tycker om gör man bra. <3

Söndag efter jobbet kom barnen och Peter. Vi strosade till Drottningtorget och lyssnade lite på sjungande julgranen. Skönt att kunna få iaf lite julstämning i blåst och regn... Denna afton var det Isabelle och hennes kör Gothia Show Chorus - jättevackert! Hade mer tid funnits på dygnet hade jag varit med dem! 

Saknar verkligen kören.

Sedan gick vi till centralen och käkade på BK, jag var toksugen på Chicken Royale :) 

Mätta och glada strosade vi vidare till Gustav Adolfs Torg och kikade på Musikhjälpen i buren. Lagom till vi kom spelar de Snart Skiner Poseidon. Sicken känsla det var! Stå där vid brasan med allt folk som vill hjälpa till, med Maia i famnen och Emil och Peter vid min sida - För vi glömmer aldrig Änglarna! 

Tack återigen Peter för härligt sällskap!! Det kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro när du var 7 äpplen hög och kom till klubben med Farmor Greta :) Mera sånt!!

Avslutade dagen med Jitex F05, näst sista träningen för i år. 

Boendet hemma funkar ok, men jag söker frenetiskt efter eget. Har ca 80 sökningar i veckan. Känns uppiggande å veta att jag har 4 år kötid kvar i Förbo och aktivt 28000 sökande före mig på Boplats... Springer ni på en lägenhet (ej norr om stan) så kan ni väl hojta till! :) 

Har varit hos läkaren med knät igen och har insett att jag helt enkelt får lära mig att leva med det. Artros och "inflammation" - men om jag bara tränar upp omkringliggande muskulatur så ska jag kunna fortsätta dansa. 

Samma gäller denna förbannade jävla huvudvärk som ena dagen är sju gånger värre än den andra... 

MEN - jag lever och mår bra, det är huvudsaken! Kommer ingenstans med att beklaga sig eller gräva ner sig, här tar vi en dag i taget och fortsätter se framåt. Kommer dagen då man inte tro sig orka mera, då måste man få tillåta sig att gråta lite för att sedan hämta nya krafter. De kommer alltid någonstans ifrån, man kan inte bara hämta dem runt nästa krön. 

Andas, ta hand om dig och de dina! 

Förväntansfull

Denna måndag startade inte så toppenbra direkt.
Vi brukar vanligtvis gå upp vid 06 för att i lugn och ro hinna med bussen 07.23, men denna morgon försov vi oss... Slår upp mina melerade kl 07.13, då vi vanligtvis brukar gå hemifrån. Väcker kidsen och de ska ha all eloge, de var klara på två röda. Vi hade säkert till å med hunnit med bussen om det inte vore för att nyckelfanskapet inte gick runt i låset. Jag fick inte upp dörren...
Maia kom på den briljanta idén att ta källarvägen, sagt å gjort - ner i källaren och ut i becksvarta morgonen... Å drattar omkull på första bästa isfläck i garagebacken.. Där och då, i min smärta som strålade ut i knät, bestämde jag mig - jag tänkte inte stressa, inte bli arg utan bara ta en stund i taget. Missar vi bussen? So what - vi tar nästa! Kommer vi försent? So what - vi ringer och meddelar skolan. Hand i hand strosade vi sedan till busshållplatsen och väntade in nästa.  Som naturligtvis var försenad... Och som naturligtvis inte kom upp för backen innan Hönekullavägen där vi skulle byta till nästa buss. Djupa andetag igen - lugn å fin nu....
Väl i Mölndals Bro köpte vi frukost på Mölndals Bro som vi tuggade i oss på 25:an på väg till Bifrost. Barnen kom fram hela och mätta, och jag kunde fortsätta till jobbet. Å kom i tid. :) (Efter 5 byten, västtrafik måste älska mig)

Dagen kunde ju bara bli bättre :)
Det var ju verkligen fler än jag som hade internethandlat under helgen. 101 mottagna beställningar - det vara bara att sätta igång. Vad skulle tomten göra utan mig?
Mitt lunch sällskap för dagen var underbara Christian Kungen Carlström, ända från Norrköping. Han är en av mina vänner som jag skulle kunna gå igenom eld för, guld värd! Fick äran att han stannade kvar en stund hos mig också så jag satte honom i arbete naturligtvis. Haha.. Tack, kära du!

Emil ringde vid 15 och undrade om han fick hämta Maia och om de kunde åka bussen hem tillsammans. Gulle honom <3

Hemvägen på kvällen - bussen gick bara till centrum.. Men jag hade tur - mamma hade varit å veckohandlat så hon hämtade upp mig på vägen hem.

Så varför förväntansfull? Det är morgondagen som Maia ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag har idag pratat med hennes nya fröken och imorgon ska vi hälsa på hennes nya klass och skola - Furuhällskolan. Hon har sett fram emot detta länge och jag tror det kommer gå jättebra!

Hur har eran helg varit?
Julfesten i lördags var härlig! Snö, kyla, glögg, värme, långbord, show med sång, julmat, glada vänner och en jävla massa skumtomtar :) Efter maten röjde vi undan borden och fick fram ett dansgolv som utnyttjades till max när bandet Martinez klev på scenen. Kan inte  minnas att jag dansat till dem innan, men deras musik passade mig perfekt. Kvällens rockabilly klänning kom väl till användning. Jag hade jättetrevligt verkligen - det enda tråkiga var att man inte hann dansa med alla.
Tack Thomas för att jag fick åka med dig! <3

Söndag vräkte snön ner på morgonen, barnen passade på att pölsa ut och var skogstokiga i snödrivorna. De hade snöbollskrig och Maia byggde in Emil i snön. De lurade ut mig på altanen för att fotografera och jag kunde inte se honom.. Rätt var det är dyker ett huvud upp ur en hög...
Tur de hann leka en stund, för sedan regnade det bort igen. Vi invigde våra nya pepparkaksformar med Mumin och Lilla My, vi gjorde 2 plåtar med pepparkakor. Gubbar, gummor, bilar, båtar, tåg, grisar, giraffer, änglar etc..
Sista kursen på Donnum, jag och barnen var där. De hade förberett sin "att-göra-påse" med fyra-i-rad, pannkakor, kortlek och Barbapapa kortlek. Å så en liten peng för att kunna handla ngt i caféet. De är så goa mina barn som vill följa med mig till dansen. Att de vet hur kul jag tycker det är och att de gör det för mig.

Ååååhh - nu helt överraskande kom min Eric!! Har inte träffats på över en vecka, så nu blir det kramkalas!!

Premiär

Hej alla glada, nu var man här igen. Ute i cyberspacen och skriver om allt och ingenting :)
Ja, jag har också saknat det faktiskt, det måste jag ju erkänna. Men tiden räcker liksom inte till.

Känner ni också ibland att ni skulle behöva mer tid på dygnet, eller genomgå en kloning för att få vardagen att fungera? Jag insåg efter ett tag att de känslorna bara gör det än värre. Det är en utdragen process att lära sig det här med att finna ro och ta en dag i taget, att bara göra det till man kan och skita i resten. Men jävlar vilken härlig sinnes stämning  man får när man väl når den här milstolpen med "ahum" (visst ser ni mig i sittande Buddha ställning nu?)
All slippa känna stressen i en stressig situation - det är grejer det!

Det  är många härliga känslor i min kropp just nu. Barnen, dansen, kärleken, jobbet...
Ja, vi har det tufft - men vi fixar det! För vi gör det tillsammans, med glädje och kärlek istället för att bara se det jobbiga framför oss.
Man har alltid två val i allt man gör och idag väljer jag att le, precis som igår och imorgon. Jag är väldigt tacksam över att kunna ha det som ett val. Sedan är jag inte fröken optimist, det ska gudarna veta att jag bråkar med mina känslor också - men allting blir så mycket lättare de stunder man orkar le.

Idag orkar jag le för jag har barnen hos mig. Jag orkar skratta för jag har mina vänner runt mig. Jag orkar leva för jag har min Eric. Jag orkar ge tillbaka för dansen ger mig så mycket!

För bara 3 år sedan stod jag på Polketten med min dåvarande danslärare i 10-dans och för alltid vän och tittade på allt folk som dansade bugg och fox. Deras rörelser, deras glädje och passion för dansen smittade av sig. Jag ville också! Jag vet att jag kan, men inte hälften så bra som så många av dem på dansgolvet.
Jag har dansat sedan barnsben, men hade haft ett långvarigt uppehåll sedan mannen och barnen kom in i mitt  liv. Tack vare en god vän kom jag igång med dansen igen 2010 och fick chansen att lära känna Dan och Mona, som lärt mig så mycket. Vi dansar 10-dans och det är ju inget man dansar på socialdansen direkt.
Under 2010 kunde jag stå en hel kväll och bara titta på de som dansade. Vågade inte bjuda upp och det stärker ju inte direkt ens självförtroende att bara få stå. Fick  veta att dansarna kom från Donnum Ferrum och det var ingen "bra" dansskola sades det - de dansar bara med varandra och har näsan upp i vädret.
Herregud - tänk om folk bara kunde ta reda på fakta, leva idag och släppa gammalt groll!!
Denna resan på 3 år med dansen, alla nya dansvänner och dansställen har gett mig mer i mitt liv än vad jag vågat drömma om! Resan har gett mig gbgmotionsbugg.se och dirty foxx kurs bland annat, och jag kan stolt säga att jag idag tillhör Donnum Ferrum. Idag är jag en av de som dansar med glädje och passion hela kvällen och jag har kommit över min blyghet. Jag bjuder upp, och jag hoppas innerligt att min dansglädje kan smitta av sig på de som inte törs. För jag vet precis hur det känns.

Har du något du brinner så intensivt för, som jag gör för dansen? Som ger dig så mycket endorfiner att hälften kunde vara nog? Som ger dig så många vänner och glädje? Alla borde få känna den livslinan!
Fotbollen ger mig också en bit av den känslan. Fast det är rätt så sällan numera som jag kan stå på läktaren och sjunga ihop med mina blåvita kamrater så känner jag passionen - för jag hör er varje match och ni är guld värda!

Herregud vad tiden går fort när man tappar bort den :)
Nu kom min lillskrutta upp och det är dags att öppna paketkalendern. Dagens schema innehåller julklappsinköp, fika och senare ikväll julbord och dans.

Ha en underbar helg alla och ta vara på er!

Crea Diem
Mia