lördag 4 januari 2020

På väg

Hej fantastiska ni

Sitter på tåget, längtan blev plötslig och stark. Efter en rätt så dyster period mentalt i min relation är det väldigt skönt att kunna känna dessa goa känslor igen.


Kanske är det så att när jag har för mycket i mitt liv så får inte alla känslor plats. Eller kanske är det så att vi har en del att jobba på, jag och min särbo. De rosa nykära molnen har skingrats och man har börjat tampas med den vardagliga kampen där man inte ska ta varandra för givet. Men gör det ändå.
Det sker inga förändringar längre, allt blir samma samma, på repeat.

Nej, det är inte ok. Som tur är så står han ut med mig. Som tur är kan jag prata om mina känslor och hjälpa honom med det. Som tur är älskar vi varandra trots allt 😁



Tänk positiva tankar! Vid minsta lilla du känner dig låg igen, tvinga dig att tänka positiva tankar!  Då sätter du hjärnan på ett system som vill få dig att må bra!

Du tror, du vill, du kan!

Ta hand om varandra
Puss och kram
Mia


fredag 27 december 2019

Hur mycket plats har du i ditt liv?

Hur mycket plats Ger du till ditt liv?

Tänk dig att du är en glasburk, en sån där man kan sätta lock på du vet. En stor syltburk utan innehåll. Vi ska fylla den med ditt liv. Hur ser din burk ut? Hur mycket får plats egentligen? Hur mycket plats gör du för att få plats? När blir det för mycket? Vad är för lite? När sätter du på locket?

Sortera upp de block som betyder mest för dig. Familj, Kärlek, Jobb? De block som du behöver för att fungera som en hel person, på riktigt.
Kan du ta bort något som du inte egentligen måste ha? Finns det något i din burk som ligger där bara för att någon annan tycker att det ska finnas där?


Alla block är olika stora, vilket gör att det blir ojämn yta i burken. Har du koll på dina block så det blir en bra balans? Burken får inte välta och gå sönder, eller repas på glasets insida.

Vad betyder LIV för dig?
Lever du det livet du VILL leva?
Vad kan du FÖRÄNDRA?

I din glasburk, i mitten under alla block, finns en pump som ger syre när locket går på. Denna pump fungerar som bäst när den får kärlek, bekräftelse, energi, tillit och förståelse av ditt JAG.
Hur fungerar din pump?



Det är ok att ha lite obalans ibland.
Du har ansvar över din egen burk!
Men du har bara en! Vårda den

Puss och kram
Mia


tisdag 3 december 2019

Förändring

Hej fina ni

Har ni fastnat på repeat i livet? Eller i ett paus mood där det varken är till eller från? Känner du att behöver en förändring i ditt liv, en push åt rätt håll för att bli pigg och glad igen?



Jag tänker inte be dig börja motionera eller äta rätt kost, följa någon mall eller få in nya rutiner.
Jag tänker bara tipsa om en sak. Busenkelt. Om DU tillåter det.
Lösningen heter Förändring.

Det kan vara små enkla steg som att byta gardiner, skriva med färgpennor i kalendern, ta en annan väg till skolan eller jobbet. Små fina babysteps till en annan verklighet, fast fortfarande DIN verklighet!

Fundera över vad du vill uppnå i ditt liv. Vem vill du vara? Har du för stora krav på dig själv?
Behöver du förändring på jobbet, i skolan, i ditt förhållande eller viktigast av allt - behöver DU förändring?



Man mår jättebra av positiva förändringar som man skapat själv. Även jobbiga förändringar är superviktiga för att kunna gå vidare i sitt liv. Har du någon anspänning så är det bara DU som kan göra förändring för att uppnå befrielse.

En viktig del i ledet till förändring är kommunikation. Prata med dig själv, med dina nära och din familj. Lyssna på ditt inre, och vänta inte för länge med din handling.

Behöver du hjälp och pepp?
Jag finns här.

Du är viktigast i Ditt Liv!

Puss å kram!
/Mia

info@miascreadiem.se

torsdag 7 november 2019

Rädda hjärtat

Hej fina ni

Idag hade vi Brandskydd och HLR utbildningen på jobbet. Sjukt bra föreläsare och specialist inom området och att vi var mindre grupper gjorde att vi alla fick varsin docka att öva på. Så många klokheter man fick med sig, påminnelser om hur man gör i kris läge. Och om hur skört livet är.


Alla KAN göra något vid kris situationer! Alla har ansvar att se över sitt hem och sin omgivning. Vad kan vi göra för att undvika att ngt händer, vet du vart närmsta hjärtstartare finns? Har du tillräckligt med brandvarnare?
Jag tänker dra iväg ett brev till tomten med önskan om brandsläckare och brandfilt.

Ladda genast ner appen Rädda Hjärtat om du inte redan har den. Livsviktig info!


Jag har varit på liknande utbildning tidigare, men aldrig med sådan inlevelse och pedagogik som idag. Och att vi fick varsin docka gjorde mkt. Att verkligen få känna på tekniken med ”30, 2, mitt på”
Min docka blev blodig 😆 Jag fattade först inte att det var jag, jag trodde den hade färg på sig sedan innan som jag inte lagt märke till 🙈
Vi övade stabilt sidoläge på varandra, och det är överraskande hur lätt det är!

På vägen hem kom jag att tänka på en skiss jag kladdade på lifecoach kursen i helgen. ”He’s got the whole world in his hand”. Lite så är det ju. Ditt ansvar! Bättre att göra ngt än inget, det kan inte bli fel.

Ta hand om varandra! 
Puss och kram 






onsdag 6 november 2019

Olaga hot

Det är som vilken onsdag som helst, med sjukt mycket inkommande leveranser på jobbet. Det rullar på, det enda du har tankarna på är hur du smidigast ska strukturera upp alla pallar och produkter.
Klockan blir 12, det är dags för första kollegan att gå på lunch.

Då ringer telefonen. Min dotter stammar fram mellan tårarna att de har hot om skottlossning på skolan, polisen är där och alla dörrar ut är låsta. VAD?? Detta händer bara inte. På en skola, i ett område där man minst anar det. Där man alltid tror att ens barn är trygga.
Jag går i en "mammakrishanteringsroll" och springer ut till bilen, efter att ha mumlat ngt om skottlossning för kollegorna. De får läst på nyheterna strax efter jag åkt.

Det är en bisarr känsla att rulla in bilen på skolområdet, med poliser runtomkring. Läget var dock lugnt när jag kom. Många elever blev hämtade av föräldrar och poliserna log förstående när jag kom med mitt förvånade ansiktsuttryck. Händer det verkligen? HÄR?

Dottern var ok. Hon hade checkat av alla sina vänner först efter att de fick vetskapen, sedan hade hon ringt mig. Hon hade varit så modig och stark, det var först när hon ringde mig och fick höra min röst som tårarna kom. Älskade skrutt! Vi ringde runt till våra närmsta, bara för att meddela att allt är ok. Ifall de läser nyheterna och blir oroliga. Sedan köpte vi glass. Och dricka. Både och liksom.

Dottern är en välkänd liten kollega på jobbet, hon följde med mig tillbaka och hängde med logistik partnern en stund. Jag satte mig på kontoret, och då liksom föll min mantel av mig lite. Det blev så påtagligt. Vad fan HÄNDE? Tänk om hotet hade blivit verklighet? Den tanken hann bara nudda mig, jag skakade snabbt av mig den igen. Nu är vi här. NU. HÄR. ANDAS! Några tårar längs min kind.

Hotet om skottlossning mot skolan hade kommit upp på en anonym instagram, med en video. Elever hade uppmärksammat detta och meddelat personal och rektor. Heja er!! Så fint av er att agera med en gång! Oavsett tomt hot eller inte, så är det en jädrigt allvarlig incident!

En minderårig har gripits vad vi vet nu. Skoltrött? Orättvist behandlad? Osäker? Vadslagning?
Vem vet? Jag hoppas innerligt att denna kille får rätt hjälp och kan förlåta. Jag hoppas att hans nära får rätt hjälp och kan förstå.
Jag hoppas att något liknande aldrig kommer att hända igen. Jag hoppas att min dotter, och hennes kamrater, kommer fortsätta att känna trygghet i sin skola. I sin miljö.

Ljus och kärlek!


måndag 4 november 2019

Hemsidan klar

Hej alla fantastiska människor!

Jag ångrar inte en sekund att jag hoppade på detta tåget, med lifecoach kursen! I helgen var vi iväg igen, och det är så sjukt härligt att bli boostad med energi. Livet är härligt!

Idag blev jag "klar" med min nya hemsida, men kan inte publicera den riktigt ännu. Hur spännande är inte det? :) Jag vet, det rycker i mina förväntningsfulla nerver också. Så varför sätter jag då citationstecken om "klar" med hemsidan? Jo, jag tror att man alltid behöver putsa den, göra lite förändringar och fler medvetna val. Precis som med livet, eller hur?

Man ska ju inte ha direkta förväntningar, de ligger i framtiden och den finns ju egentligen inte. Om du verkligen kan leva i nuet så är framtiden bara illusioner. Det får bli som det blir, det kommer bli sjukt bra!

Vad som har bromsat mig hela tiden i min dröm att starta eget inom coachningen är själva företagandet. Ni vet, med bokföring etc.. Men vad fan hindrar en egentligen? Vad har du för resurser som du inte använder dig av? Kan du komma ett steg längre i livet om du bara ser dig omkring med öppet sinne och nyfikenhet?



måndag 27 maj 2019

Feedback

Min farmor sa en gång att hon önskade sig blommor. För mig var det ett märkligt svar på min fråga, för hon var ju florist? Ägde blomsteraffären till och med. Hon har ju hur mycket blommor som helst.
"Jo, men de har jag skaffat själv"

Det är många år sedan nu, men det har hängt med mig sedan dess.
Att lära sig att ge feedback, att visa uppskattning. På ett enkelt sätt.



Människan vill gärna tänka till. Ska man uppvakta någon ska man göra det ordentligt. En överraskning planeras i veckor, man är perfektionisten ut i fingerspetsarna. Herregud, tänk om något går fel? Ja - vad händer då? Egentligen? Cheessuuuus, slappna av!

Det är det lilla som gör det. En kram, ett leende, en blomma, en gest. Feedback.
Man ska också lära sig att ta emot uppskattningen. Komplimanger kan vara svårt att ta emot, för att du inte tycker om dig själv. Men för den som ger dig komplimangen betyder du ju något!
"Vad fin du är" -Njae, det vet jag inte om jag är.
Hur låter det liksom?
Vad sägs om "Tack" istället? Eller kanske till och med"Tack, detsamma" även om det är lite överkurs.


Innan jag lärde mig bearbeta mina känslor fanns det inte på kartan att få feedback eller komplimanger. Sa någon något som liknade något positivt så trodde jag alltid det fanns någon baktanke. Jaha, vad vill du mig?
Känslan var lite densamma som klyschan med mannen som kommer hem med blommor till frun och hon tar för givet att han gjort något dumt. För hon har minsann aldrig fått blommor förut.
Jag till och med lät mig utnyttjas för att få bekräftelse. Självkänslan fanns inte.

Öppna ögonen! Se dina medmänniskor! Ge komplimanger! Skratta och le!
Stå på dig, ingen är så bra på att vara du som du!
Efter ett tag kommer du märka att hela livet är så mycket enklare.


Jag älskar när du ger mig feedback på mina inlägg, oavsett om det är här eller på mina FB inlägg! Det värmer så hjärtegött och peppar mig att fortsätta skriva. För det når alltid någon. För det är alltid någon som behöver det. För jag behöver det.

Alla är såklart inte likadana. Gudskelov!
Alla har olika sätt att visa sin uppskattning på. Lite som Kärlekens olika språk.
MEN - feedback är så mycket enklare, och minst lika viktigt!

Vad fina ni är!