tisdag 6 maj 2014

Var sak har sin tid

Hej hopp, nu är jag här igen!
Med regnet smattrande mot rutan (nä, så illa är det inte - men det faller ngt blött från skyn. Å hade det smattrat hade jag ändå inte hört det..haha) på min sällsynta lediga dag sitter jag här och filosoferar.
Har gjort semesterplaneringen och rensat mitt konto med betalningar till Swebus och Skara Sommarland bland annat.

Har varit på utvecklingssamtal på Maias skola och det ser lovande ut. Hon är jätteduktig och en bra kompis. Som sin mor :)
När hon slutar idag ska vi cykla (jippi) till Centrum och uträtta lite ärenden. Byta storlek på en tröja, låna böcker och träffa Cindy som kommer med min, förhoppningsvis, mirakelkur. Jag ska prova Finitro och se ifall det gör något underverk med min artros, hoppas verkligen det!



Jag har funderat lite över en sak jag läste häromdagen. Ett ganska sorgset brev från en cancerpatient, det dyker upp en del sådana nu. Jag följer Nina som kämpar in i det sista och brevet jag läste (inte från Nina) var mer som en checklista "att tänka på innan du dör, annars ångrar du dig" typ. Det är så tragiskt att friska personer inte ser och utför det vardagliga som sätter guld på tillvaron. Att vi ska ta allting för givet - jag gör det sedan, hinner/orkar inte nu. Man får ju inte direkt mer tid till att hinna eller orka med det senare heller..
Men å andra sidan - en punkt var att de flesta önskade att de hade tillbringat mer tid för sina barn och sin älskade. Att när allting bara rullade på som vanligt hemma var det ingen som tänkte på att man kanske mår bra av att umgås lite också. Vänd på det - när hinner man umgås? Är du förälder, jobbar heltid, kör barnen till deras aktiviteter, jobbar över för att få ihop ekonomin, jobbar trots feber för att få ihop ekonomin... när guldkornen till att umgås väl kommer ligger du plakat på soffan och orkar ingenting. Å då vill alla umgås?!
Vad jag menar är att stressa inte upp dig bara för att få tiden att umgås med dina kära. TA dig tiden. Vad betyder ditt jobb gentemot din familj? Du måste inte jobba över alla timmar eller ställa upp jämt för alla. När kompisen ringer och behöver din hjälp just den där dagen.... Älska dig själv FÖRST, så är det mycket lättare att älska de omkring dig också. Då ser du vad som är bäst för dig. Mår du bra så mår din omgivning bra.


Jag fick nästan tidspanik när jag läste igenom alla "att göra innan du dör" punkter. Herregud vad grejer jag måste göra. Hur i helsike ska jag få tid med det? Å råd? Jag kan förstå att man önskar man kunde göra mer än vad man kan ibland. Men en sak har jag drastiskt fått lära mig - Var sak har sin tid. Skapa din egen dag. Stressa inte upp dig, det blir inte bättre då.
Jag är ingen moralkärring - jag önskar bara att det kunde vara så lätt. Varför måste livet vara en sådan kamp? Jo, för att alla människor är skapade med överlevnads instinkter och finner sina vägar till styrkan. När min stig vilseleder mig kommer det alltid någon och leder mig rätt igen. Möter jag någon på min stig som gått vilse så är det en självklarhet att jag hjälper vederbörande OM hen inte tar min energi.



Jag kan må fruktansvärt dåligt ibland över tiden jag inte har. Tiden som jag hade kunnat tillbringa med mina barn, min pojkvän, familj och vänner. Tiden som tillbringas för det mesta på jobbet pga dessa härliga arbetstider man har i detta yrket. Jag mår också dåligt för att jag missar så många danstillfällen pga vi inte har fått lght eller delad vårdnad ännu. Men jag försöker alltid se det från den ljusa sidan.
Jag har ett bra jobb och fina kollegor. Jag har träffat många av mina vänner genom jobbet och får chansen att träffa dem om och om igen. Jag får ta del av den underbara fotbollsvärlden genom jobbet.
Den tiden jag missar dansen får jag umgås med barnen och familjen.
Den tiden jag får dansa ger mig energi och kärlek, vänner och endorfiner.

Man är aldrig nöjd - då slutar människan att överleva.
När du faller - våga ta hjälp av dina vänner att lyftas upp igen.
Lev och Älska