Curriculum Vitae

Tänk att det ska vara så nedrans svårt att skriva ett CV.... Att pränta ner några rader om sig själv för att få någon annan att tycka du är unik.
Alla är Unika!! Det finns ingen som DU!!

Det svåra är att konkurrensen idag på arbetsmarknaden är benhård. Likaså bostadsmarknaden.
Men ändå... för att sticka ut i mängden måste du tro på dig själv och bevisa att DU är UNIK! Pränta ner det på ett papper för att söka ett jobb eller en bostad är inte lätt. När man sedan får upprepa proceduren x antal gånger utan att något händer är det ju inte konstigt om man blir lite down liksom.

Jag bad er på min facebook att hjälpa mig med kundcitat till mitt CV. Å jösses vad glad jag blev över alla er svar, om ni bara visste vad jag saknar er! Ni var största anledningen till att man fortsatte att gå till jobbet varje dag. Oavsett humör eller väder, så var ni alltid min sporre. Och den känslan kommer jag alltid att ha med mig i ryggen, ni har gjort en stor drivkraft i mig!

Imorgon ska jag presentera mitt nya omskrivna CV för min jobbcoach.
På torsdag ska jag på arbetsintervju :)

Dans vett

Hej hopp alla dansare!

För ett tag sedan bloggade jag mycket om vett och etikett på och omkring dansgolvet. Det skapades "Mias utmaning" som gick ut på att våga bjuda upp minst en under kvällen som du aldrig dansat med innan. En utmaning som skapades av er läsare som kunde, ville och vågade läsa mellan raderna.

Denna sommaren och hösten  har jag, och många med mig, upplevt att man jagar redan på golvet innan låten är slut. Man känner sig inte accepterad utan ens partner har bråttom iväg för att hinna bjuda upp nästa och slippa stå en dans. Visst är det trist att stå, men kom igen - ge alla en chans för guds skull! Koncentrera dig på den du dansar med, tacka för dansen och släpp inte ögonkontakten. Jag känner mig fruktansvärt övergiven och värdelös att hastigt och lustigt bli lämnad på golvet, jag förstår hur ni killar måste känna det för det är oftast tjejer som beter sig så här. Det är ofta tjej överskott på danskvällarna, det är många som står å trycker för att de aldrig får chansen att bjuda upp.

Ni som dansat i många år, ni som vet hur det går till, ni som vet hur det känns, ni som vet hur härlig dansbubblan är - har ni tänkt på att det är ni som är ansiktet utåt dessa kvällar? Har ni tänkt på hur mycket glädje, känsla och endorfiner ni kan utdela? Har ni tänkt på hur många hjärtan ni kan värma, hur många leenden ni kan framkalla?

När jag började dansa, eller fel av mig - när jag vågade ta mig ut till dansställen, kunde jag stå en hel kväll och bara titta. Jag vågade aldrig bjuda upp. Jag kan dansa, men vågade inte ta klivet över tröskeln. Jag stod där och såg er. Ni som alltid kommer i gäng och upplevs bara dansa med varandra. Ni är så duktiga och man blir ännu mer rädd. Jag stod kvar och fortsatte le.
Det viskades att det var "donnum folk", de har näsan upp i vädret och ser bara varandra. När andra stod avundsjuka och såg på, stod jag kvar och log. Så ville jag också dansa.

Jag hade dansat 10-dans i 1 år då och hade ingen aning om vad socialdans vad. Jag hade levt ihop med min fotbollstokiga man (nåja, jag är också blåvittnörd) i 11 år och under den tiden inte dansat så mycket. Man lägger sina egna intressen åt sidan när man träffar kärleken och blir mamma, om nu inte kärleken har samma intressen. Det kylskåpet gick inte att flytta på :)
I 10-dans finns inga social ställen att gå till. Det blev mer familjärt i vår dansgrupp och man utvecklades inte. Jag ville lära mig den typ av dans jag såg er dansa på Polketten.

Min danslärare Dan följde med mig till Polketten och vi småpratade med lite dansfolk han kände, han är gammal dans domare och har hållit på i många år. Han håller på än idag, om än i mindre portioner. Saknar dig Dan och våran fantastiska vals till Whitney Houston! Tack vare Dan kom jag i kontakt med gbgmotionsbugg och där började min resa in i min dansbubbla.
Nu har jag dansat West Coast Swing, Dirty Foxx, Mysfox, Latinfox, Folkdans, Bugg, Dubbelbugg och tävlingsbugg.

Och vet ni vad - jag är medlem och dansare i Donnum Ferrum. Dessa "näsan-upp-i-vädret-och-vi-dansar-bara-med-varandra-människor" :) Visst finns det kanske sådana också, men det bryr jag mig inte om. Det är deras förlust om de inte dansar med er. För de TÖRS INTE bjuda upp. De har gjort det bekvämt att säga nej (tyvärr). Det kommer alltid att finnas osäkra rötägg överallt, men de är inte mer än människor de heller.
JAG tänker iaf fortsätta träna på att bjuda upp. JAG tänker fortsätta anta Mias Utmaning. JAG tänker vara ett ansikte utåt för gbgmotionsbugg, Monas Dansskola och Donnum Ferrum!
Jag älskar min dansbubbla och DU är välkommen in i den!

Tack!

Alltså - gårdagskvällen :)
Tack alla som kom och handlade smycken och ljus av mig på Granngården!
Tack alla ni underbara dansvänner som helt enkelt bara finns där!
Tack Johan, Stefan, Anders, Håkan och Sören för danserna! Herregud vad jag har saknat detta!
Tack Christine, Thomas & Crew för att ni gör allt detta möjligt!

Idag har jag haft besök av Madde och lille William. Han är så go den lille knodden, nu hänger han med lite mer. Fokuserar blicken och jollrar glatt. Det är skrämmande vad fort tiden går. Min lille huligan Alexander som ska sitta i barnstolen och kasta pipmuggen i backen springer nu och jagar sin storebror upp och ner för trappan. För att inte tala om Maddes huliganunge Emil - det är hela 12 år sedan han satt i soffan med sin anka och kastruller :) Det är konstigt - det är bara barnen som växer och blir äldre, eller hur?! 

Jag ska aldrig mer blogga om hur jävla bra jag sover.... Det tvärvände :( 

Kan var de tända stjärnorna i fönstret också kanske, det är inte direkt becksvart i rummet längre. Jag lessnade på det instängda och drog isär alla gardiner, och så har det fått vara 24/7

Vanesak och jag ska klara det  med! Tänker inte tillåta mörkret äta upp mig. 

Igår när jag tog in posten hade jag fått chokladogram. Min finaste älskling vet hur man uppmuntrar sin trötta flickvän, nu klättrar vi uppåt igen. Skojade lite efteråt med honom - hade det inte suttit ett kort med i sändelsen (inget namn) så hade jag inte varit så säker på vem de var ifrån. Min vän Kenneth får ju för sig sådana spontana grejer ibland också. :) 

Tack älsklingen!

Idag har gått hemma. Städat, plockat, tvättat, lagt kyckligen i marinad och haft musiken med mig överallt. Börjar känna en viss frisk luft som greppar min själ. En känsla av frihet och överlevnad. Sådana här dagar är bra för hjärtat, jag orkar en dag till. 

För ett tag sedan var vi på Kopparklinten i Trollhättan. Höga höjder har alltid varit lite skrämmande, men jag har aldrig känt mig så fri som just då! Känslan i mitt röst nu är som känslan då, när jag stod i blåsten och bara var där och då. Tog emot, stod emot och kände mig hel. Styrka! 

Samtalet med min rådgivare från trygghetsrådet igår gav mig kanske lite mer insikt på vad jag faktiskt vill göra i framtiden. Men jag beslöt mig för att välja det trygga spåret istället en stund till. Jag tänker dock vid sidan av ta reda på hur jag når mitt mål och min dröm. Jag vill föreläsa! Jag vill nå människors hjärtan och förklara vikten av att vara en överlevare - aldrig ett offer! 

Tänd ditt ljus

Det är lite roligt emellanåt, när man inser (återigen) att man hade rätt. Fast du ansåg att jag hade tokfel. Jag ska egentligen inte bry mig, men jag står vid mitt ord och en dag får du äta skit. Vad det handlar om och vad jag vill få ut av det kommer aldrig framgå, men jag tror på Karma.

Sitter nu hemma och som varje dag längtar jag efter ett eget boende. Nånstans att kunna ge mina barn rutiner, traditioner, glädje, styrka, ännu mera kärlek och värdefull egen tid.

Överlevt mörka november, Tack vare starka vänner och pojkvän som uthärdar mitt svängande humör. Utanför dessa väggar är jag glad, jag ler och strålar som solen. I mitt hjärta flammar lågan.
December. No comments.

På måndag är det dags för ny MR på hjärnan. Vi håller våra tummar och ber till våra änglar att allt är som det ska. De stackars hjärnceller jag har har säkert fullt slagsmål och åker rallybil, men bara inte förändringen har växt eller utökats så är jag nöjd. Ingen vet ännu varför jag har huvudvärk, yrsel eller minnesluckor. Min fantastiska vän M-L finns där som mitt stöd. <3

Jag kan sakna tiden som var, då vi ofta gjorde utflykter och pysslade med allt och inget. När vi gjorde spontana små resor och jag minns leenden, samarbete och glada överraskningar. 

Jag hoppas, och vet nästan, att jag får den energin tillbaka när jag får "mitt" igen. Det är tärande för oss alla, men jag ångrar ALDRIG resans gång. Den har gjort oss starkare och fört oss alla närmare varandra. Kanske blir 2015 vårat år? Låt oss göra det till vårat år!!

Imorgon blir det äntligen dans igen! Jag kan ge mig fan på att det är socialdansen som har saknats hos mig ett tag nu. Jag är beroende av endorfinerna, alla leenden, alla kramar och känslan av att finnas till för så många vänner! Det glädjer mig att få träffa er alla på Granngården igen och att Stefan kommer också! Längtar så! Jag ska dit med mina smycken och hoppas naturligtvis på att få sålt lite, vill ju kunna köpa lite klappar till barnen. 

I lördags hade vi våran årliga klapplek med Mina Flickor. Hysteriskt kul tradition som i år blev lite vildare än vanligt. Inga namn.... Vi blev 15 st klappkåta fruntimmer hemma hos Joanna (Tack!!) och blev bjudna på en kväll vi sent kommer glömma. Eller ja, iaf de flesta av oss... :) 

Jag kom hem med ett armband och en fotoram. Och två underbara vättar som Tess virkat åt  mig. Puss min fina! 

Till helgen ska jag och älsklingen få uppleva en av de fina julmarknaderna i Lübeck. Det ska bli så skönt att få komma iväg, bara vi två! Vi visste ju att det skulle bli en tuff resa i vår framtid, men att det skulle ta sådan tid kunde jag aldrig drömma om. Vi är ännu inte framme vid vårat mål och jag tackar alla mina gudar att du alltid finns där vid min sida. Oavsett alltid. Jag ser mycket fram emot denna helg, våra samtal, hand i hand i kylan på julmarknadens gator i Travemünde. Jag kanske inte är så duktig på att säga det så ofta, men jag älskar dig! 

Jag fick ett samtal i veckan från ett jobb jag sökt, som säljare. Kanske jag redan sagt? Men iaf.. Jag börjar bli mer och mer osäker på om det är det jag vill? Jag tänker iaf ge det en chans om jag går vidare. Se vad deras koncept går ut på, vad man tjänar och hur de jobbar. 

Jag är ju ändå försäljare ut i fingerspetsarna, men trivs bäst när köparna kommer till mig för att de redan är intresserade av vad jag har att erbjuda. 

Å vet ni vad, jag måste berätta! Jag har börjat sova hela nätter! Jag ser ett sammanhang med när jag blev intresserad av att kanske öppna upp mitt shakra igen. Jag vågar inte fullt ut för jag ser saker och förstår inte varför just jag får dessa syner eller vad de betyder. Men denna gången låter jag det inte skrämma mig. I alla fall - på kvällarna ber jag mina änglar ta hand om mina problem ett tag så jag kan sova i fred. Ibland får jag healing och det är jätteskönt! Barnen vill ha meditation/yoga musik när vi somnar och det är väldigt avslappnande att snart höra deras snusande och veta att de finns där. I min trygghet, hos sin mamma som älskar dem över allt annat. 

Livet är en gåva - vårda den väl!