Tack alla som kom och handlade smycken och ljus av mig på Granngården!
Tack alla ni underbara dansvänner som helt enkelt bara finns där!
Tack Johan, Stefan, Anders, Håkan och Sören för danserna! Herregud vad jag har saknat detta!
Tack Christine, Thomas & Crew för att ni gör allt detta möjligt!
Idag har jag haft besök av Madde och lille William. Han är så go den lille knodden, nu hänger han med lite mer. Fokuserar blicken och jollrar glatt. Det är skrämmande vad fort tiden går. Min lille huligan Alexander som ska sitta i barnstolen och kasta pipmuggen i backen springer nu och jagar sin storebror upp och ner för trappan. För att inte tala om Maddes huliganunge Emil - det är hela 12 år sedan han satt i soffan med sin anka och kastruller :) Det är konstigt - det är bara barnen som växer och blir äldre, eller hur?!
Jag ska aldrig mer blogga om hur jävla bra jag sover.... Det tvärvände :(
Kan var de tända stjärnorna i fönstret också kanske, det är inte direkt becksvart i rummet längre. Jag lessnade på det instängda och drog isär alla gardiner, och så har det fått vara 24/7
Vanesak och jag ska klara det med! Tänker inte tillåta mörkret äta upp mig.
Igår när jag tog in posten hade jag fått chokladogram. Min finaste älskling vet hur man uppmuntrar sin trötta flickvän, nu klättrar vi uppåt igen. Skojade lite efteråt med honom - hade det inte suttit ett kort med i sändelsen (inget namn) så hade jag inte varit så säker på vem de var ifrån. Min vän Kenneth får ju för sig sådana spontana grejer ibland också. :)
Tack älsklingen!
Idag har gått hemma. Städat, plockat, tvättat, lagt kyckligen i marinad och haft musiken med mig överallt. Börjar känna en viss frisk luft som greppar min själ. En känsla av frihet och överlevnad. Sådana här dagar är bra för hjärtat, jag orkar en dag till.
För ett tag sedan var vi på Kopparklinten i Trollhättan. Höga höjder har alltid varit lite skrämmande, men jag har aldrig känt mig så fri som just då! Känslan i mitt röst nu är som känslan då, när jag stod i blåsten och bara var där och då. Tog emot, stod emot och kände mig hel. Styrka!
Samtalet med min rådgivare från trygghetsrådet igår gav mig kanske lite mer insikt på vad jag faktiskt vill göra i framtiden. Men jag beslöt mig för att välja det trygga spåret istället en stund till. Jag tänker dock vid sidan av ta reda på hur jag når mitt mål och min dröm. Jag vill föreläsa! Jag vill nå människors hjärtan och förklara vikten av att vara en överlevare - aldrig ett offer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar