Tålamod

3,5 månad har gått sedan vi var tvungna att lämna vårat hem. Jag är jätte tacksam att mamma tar emot oss och att de gör plats för oss, men det är inte lätt. Inte för någon av oss, och det tar på krafterna. Igår exploderade vi, jag och sonen. Även dottern fick sig en törn.
Ibland önskar jag att allting bara kunde få vara precis som det var. Varför fungerar människan på det elaka sätt som den ibland gör, där känslor bara stängs av? Varför kan inte lyckan man en gång kände bara få bestå? Jag vet att man förändras hela tiden som person, man utvecklas och tankar/känslor/upplevelser skapar nya former. Allting som sker är alltid på något sätt meningen fast man inte alltid ser den.

Jag ångrar ingenting med mina beslut jag tog då, men när det är mörkt är det svårt att se framåt.
Vad fan ska jag göra?

Jag ber till ödets makter att vi får varsin lägenhet snart så vi kan komma igång med våra liv.
Just nu är det viktigaste att bara ta en dag i taget och göra det bästa utav den. Vilket aldrig brukar vara något problem, men när andra faktorer utifrån påverkar kan det lätt bli kaos. Önskar jag kunde skriva mer om kaoset i oss, men någon skulle ta väldigt illa vid sig då. Och det vill vi ju inte :)
Annars är det jädrigt skönt att bara skriva av sig, att få dela sina tankar och utbyta åsikter. Jag har några få jag kan göra det med - alla guldstjärnor till er!!

Jag ber er - vet ni något om lght (stl 2, 3 eller 4 för max 8000/mån) i eller runtomkring Mölndal, hör av er till mig asap!
Jag har typ 70 intresseanmälningar i veckan på Boplats och börjar bli lite smått galen.

Naturligtvis har det varit en helg full med danstillfällen på min barnhelg :) Igår stod jag över Blender i Borås och det behövdes nog. Min kropp slog ut mig natten mellan fredag/lördag och jag trodde inflammationen i magen hade blossat upp igen. DM på Valhalla Sporthall med Donnum kunde jag ju bara glömma och jag är så himlans ledsen att jag inte kunde hjälpa Gullan & Crew med caféet. Magen lugnade dock ner sig under dagen (finns kanske fördelar med att hålla sig lugn å stilla ett tag) och på eftermiddagen körde Eric oss till Tuve där Maia hade cup med sitt Jitex. Tre trötta timmar i Tuve Sporthall, men det är ju så himlans kul å se tjejerna kämpa på så. <3

I fredags åkte jag med Åsa till Kvarnkullen, Casanovas spelade och det var toköverskott på tjejer... Ingen bra början, men sedan stod jag inte många danser. Fick dansat många goa turer och som vanligt tog kvällen slut alldeles för fort! Fick till en wow-dans med Johan, ni vet en sådan där man blir ett med musiken. Bara tanken på den tar mig till danseurofins himmel. Foxade med Åsa också och det gick görbra :) Det var kul, måste göras om!! Lyckades bjuda upp nya talanger och bli uppbjuden. Danserna med Bengt gav mig lugn och energi, älskar dem! Känslan av lycka på dansgolvet är totalt obeskrivbar.
Får se hur det blir nästa helg. Inga barn, men heller ingen bil.. Fredag kan funka, men det verkar inte vara någon dans på lördag? När jag väl kan komma iväg.... Ååååhhh vad jag längtar till våren och sommaren, då mår man som bäst.

Blev dissad en dans och vet ni vad - det bekom mig inte alls.
En annan försökte involvera mig i intriger och vet ni vad - orka bry mig mindre... Ni får tro vad fan ni vill, huvudsaken är att jag och vederbörande vet! Jag är ute för att dansa och umgås med mina vänner, jag tycker nästan lite synd om er som måste tro allt om folk hela tiden. Så är det ju överallt, om ni bara öppnar sinnet lite kanske rätt fakta trillar på plats. :) Då ska ni se att ni orkar le också och genast mår man lite bättre.
Nuff said.

Idag är det Donnum. Jag har världens bästa kursvänner, de gör söndagar till veckans bästa och mest efterlängtade dag! Älskade tokfjantar - saknar er som fan änna! Snart blir det kramkalas!
Grattis Mathilda och Martin till fjärde placeringen igår, ni är grymma!

Jag har en svag förhoppning om att få hem våra cyklar idag... Vilket innebär att jag måste få tag på Magnus, hitta min cykelnyckel, hoppas däcken är ok ... Jag och Maia ska isf cykla från Bifrost i Mölndal till Djupedal i Mölnlycke.... Jiiihahaa....

Om 15 minuter ringer väckarklockan.. God morgon gott folk, ha en fantastisk söndag!

Fredag

God morgon gott folk!
Vaknade 1,5 timme innan väckarklockan och är värdelös på att somna om.
Bara till att gå upp och sätta igång kaffet. Det är ett ljuvligt ljud på morgonen, som jag saknat det - puttrandet när det sista kaffet rinner igenom.
Chattat lite med vaket folk, löst skjuts ikväll och samlar energi nerborrad i Jockes fåtölj :)

Denna veckan har jag tagit morgonpromenad till centrum istället för att ta bussen här uppifrån. Igår skuttade det över två st stora rådjur mitt framför näsan på mig, vid mossen mellan skolorna. Finns vackra fördelar med att bo som vi gör just nu. Glömde genast den stora husspindeln som skrämde skiten ur mig samma morgon på hallgolvet...
Fan - nu kom jag ju ihåg den igen... Ryser i hela kroppen..

Emil har kommit igång med fotbollen, med Fässberg. Det blir sena tisdagar och torsdagar, men så länge han orkar och tycker det är kul får han hållas. Jag tycker det är kul att han kommit igång igen och några av hans klasskompisar går där också. De är ett järngäng :)

Denna månaden har jag lovat mig själv att ta tag i alla sista pusselbitar. Eller iaf tjöta hål i huvudet på han som måste göra nästa drag. Vi måste kunna gå vidare!

I början på veckan hade jag en hemsk dipp. Tårar trängde fram och jag kände mig som en värdelös mamma och hemsk person. Jag vet ju att jag är världens bästa mamma för jag har de mest underbara kidsen, men just då hade en viss persons beteende trängt sig igenom min mur och sårat mig. Att man kan känna sig så tom, sårbar och ledsen skrämmer mig. Visst måste man ibland ner för att komma upp, men fan vad ont det gör! Så okontrollerbart maktlös!
Tack vare fantastiska vänner, pojkvän och ännu en gång, en underbar son, överlevde jag denna resan också.
Vad vore jag utan er?

Idag mår jag fint! Det är fredag, det är dans. Casanovas på Kvarnkullen, minikvalitetstid med Åsa. :)
Men först en arbetsdag med goaste Mesken och förhoppningsvis en lunch med vännen.

Ha en härlig fredag gott folk!
Take care out there!

Vardag igen

Sportlovet har redan sprungit förbi oss, men i år tog jag tillvara på den tillsammans med barnen. Vi har inte råd att åka på någon skidsemester eller besöka några varmare länder - vi gick All In på hemmaplan. Vi bowlade (jag kom varken först eller sist..), var  på bio (Frost), bakade kärleksmums, var på Lek och Bus, dansade på Granngården (jag tvingade med dem.. haha), gjorde ljus och studsbollar. De var ute och spelade fotboll, det värmer gott i mamma hjärtat när de visar den sidan av sin syskon kärlek att de faktiskt kan umgås och ha kul tillsammans utan fullt slagsmål eller kiv. De har fotbollen gemensamt och utrustar sig med full mundering innan de joggar iväg till närmsta fotbollsplan.

Efter en rätt så aktiv vecka så kändes det väldigt tomt i fredags när barnen åkte till sin pappa.
Tanken slog mig att kanske gå ut å gå en sväng - jag gick.... hela vägen ut till köket för att hämta chips och öl :) Nästa gång kanske det går bättre ...

Å så kom då de jobbiga känslorna. De där när man känner sig tom och inte riktigt vet varför.  Men nån gång måste man väl ner också för att komma upp igen. Blev en ganska trög helg, tiden stod still och det fanns ingen luft. Vad fattades mig?
Jag åkte till Eric lördag-söndag och hem tidigt på söndag för att hinna med tvätt innan fikabesöket hos Helena med Anna. Det blev lite orm mys också, dessa fina varelser!

På donnum var den nästan tillbaka helt igen. Känslan av glädje :) Är man verkligen så beroende av dansen? Ja, det är magi! Utan dansen i mitt liv slocknar livslågan, vännerna och familjen hjälper till att hålla den levande.
Har bestämt mig för att nån gång tävlingsdansa, innan knät lägger av helt. Det är en tanke som skrämmer mig så till den grad att jag blir illamående. Den dagen min kropp säger nej.
Lev livet - i varje andetag!!

Jag är jädrigt blyg (nej, det är sant, sluta skratta) och vågar inte ge mig ut och leta danspartner att klubbtävla med. Vem vet, en vacker dag kanske han hittar mig?
Apropå tävling så har donnum DM på lördag i valhalla sporthall, jag kommer hjälpa Gullan med caféet på morgon/fm. Ser jag fram emot!!

Johan - utan dig slocknar himlen.

Kärlekens och vänskapens dag

14 februari - alla hjärtans dag. Kommersiellt jippo eller ta-vara-på-kärleken-dag?

Jag delar gärna med mig av min kärlek till mina nära och kära - varje dag. Eller åtminstone varje må-bra dag.. Övriga dagar tar jag emot kärleken jag får lite extra, tanka på energin liksom.
Visst kan det väl vara trevligt med en speciell dag, som kärlekens dag. Men inte behöver man väl bli påmind om att ge och ta något så vackert? Fast det är klart - känslan när man får hjärtan och hälsningar från sina vänner är obeskrivbar. Men de som inte får då?
Snöa inte in er på att det är en dag som ska firas med din nästa, lägg kärleken och tiden på det som gör dig glad. Jag älskar att visa tacksamhet och ge till dem jag vet gör mig varm om hjärtat. Eller göra handlingar som värmer hjärteroten så gott. Lägga blomma i minneslunden, krama mina barn, le mot omgivningen och Fuck Cancer!

Jag har en fantastisk pojkvän. Men förväntar mig inte att han ska stå utanför min dörr med blommor och choklad. (fast det hade varit trevligt.. haha) Jag har underbara vänner som håller mig uppe när det stormar. Jag har några riktigt nära vänner som får mig att kippa efter luft av lycka. Jag har två härliga barn och en familj, vi kämpar varje dag. Jag har dansen, behövs inga ord.
Tack vare er alla har jag blivit den jag är idag - och det är inget dumt resultat! :) Önskar jag kunde visa er min uppskattning och kärlek varje dag! Så just idag är detta riktat till er som fått mig överleva - jag ÄLSKAR er!!

Musik berör

Thank you for the music, the songs I'm singing
Thanks for all the joy they're bringing
Who can live without it, I ask in all honesty
What would life be?
Without a song or a dance what are we?
So I say thank you for the music
For giving it to me

Musiken berör själen lika vackert och viktigt som fysisk beröring. Sången lyfter fram anpassningar och dansen gör allt komplett. Vad är vi utan musik, sång och dans? 

Det lyfter oss när vi är glada, den hjälper oss att sörja, den hjälper oss att minnas - det får oss att leva! Och det mest underbara är att ha vänner att dela denna glädjen med! 

Helgens danser var återigen helt underbara! Fredagen spenderade vi och typ 400 st till på Kvarnkullen. Sannex spelade, det var varmt, det var knöfullt, det var jättekul! Visst, det hade väl kanske  underlättat om det inte var så jädrans mkt folk, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Och det blir bara vad man gör det till. Jag fick många goa danser och jag lyckades bjuda upp en helt ny kille. Stackarn, första gången han var ute på socialdans - kunde nästa höra hans tankar och koncentration. :) Men det gick ju det också! 

Fördelen med mycket folk på dansgolvet är att det blir mer fox :) 

Dagens dans på Donnum var den bästa hittills! Fy @ vad kul jag hade!! Jag fick så många härliga turer, mycket positiv feedback och gav tillbaka av hela mitt hjärta! Jag är ännu ett stort leende och toklängtar till nästa danstillfälle. Det ges på onsdag då vi styr kosan mot Hisingen och Granngården. Vid detta tillfälle ska jag även ha med  mig smycken från dag och Natt till försäljning. Passa på att handla inför Alla Hjärtans Dag!

Vårkollektionen har kommit! Det stod mitt namn på den - mycket läder och rosa/svart. Me like a lot! Det luktar så himlans gott när man öppnar påsen - liten flashback till tiden i stallet, när man satt i kammaren och smorde träns och sadlar. Det var tider det :) Saknar hästarna och ridningen! Synd att det är så nedrans dyrt, annars hade jag nog varit i stallet ännu - eller återigen kanske man kan säga. 

Det hade nog också varit bra träning för mitt ben. Jag har fått lite bakslag när det gäller mitt knä, komplikationer har gjort att jag egentligen ska använda stödkrycka när jag går längre sträckor. Det ligger svullnad och inflammation som inte riktigt vill ge med sig. Härligt att jag kan dansa ändå! Då använder jag vad- och lårmuskler och belastar inte knät så mycket. Fast utan knäskyddet kommer jag inte långt...

I lördags åkte Maia till en kompis och skulle sova över. Emil tog tåget till pappa. Mor och far skulle in till stan och kolla på hockeyn. Hallåååå... rätt var det var kändes allt väldigt tomt. Tur jag har en syster och bror också. Och en Dante :) Jag bosatte mig i köket en stund, gjorde middag och efterrätt. Det blev en himlans mysig kväll. :) Gjorde pannacotta med dumlefluff första gången ever - nomnom! Hittar inspiration, recept och bilder på Kakburken - en mysig grupp på Facebook. Skulle gjort kladdkaka med nutellafrosting egentligen, men har ingen springform. Så om ngn inte använder sin får ni gärna ge den till mig :) 

Kul att baka, men är värdelös på sånt som ska jäsa. Då är det tur jag har Pär - han gör världens bästa Pärbullar! <3

Å vad jag önskar att jag mer tid! Tid till att träffa mina vänner, tid till att ge glädje och kärlek till dem som behöver, tid till att hitta på tokiga saker med barnen och älsklingen. Tid att kramas, ge mig ut på äventyr, inga måsten - bara vara, bara göra! Jag mår så otroligt bra av att ge av min energi och glädje till er som inte bara tjuvar den. Jag är så stolt över att ha så fina människor runtomkring mig som ger och tar precis i lagoma doser. All cred till er - ni gör att jag orkar en dag till <3

Nu kommer ett sportlov. Imorgon jobbar jag och barnen är med mormor. Men sedan är jag ledig! Ser fram emot bus och skoj med barnen. Ska ta vara på varje minut. Mamma Mia :)