lördag 3 januari 2015

Huskänsla

Känslan att kunna rå om sig själv och göra det man känner för. Äntligen har jag bakat scones till frukost, bara för att jag kan. Jag har gjort alla hushållsbestyr på morgonkvisten, bara för att jag kan. Utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Och 4 katter :)
Barnen sover och får vakna till doften av nygräddat. För att vi kan.
Vi är husvakter i några dagar och det är en härlig känsla. Tända pannan, ta in tidningen, dricka kaffet i lugn och ro, gosa med katterna, baka, planera dagen med mat, läsa en god bok uppkrupen i soffan, lyssna på goa foxlåtar eller bara gå i morgonrock hela dagen. För att jag kan :)
Tack mina underbara vänner för att ni ger mig denna möjligheten och känslan av frihet.
Vi är mitt ute på landet och har inga måsten.



Jobbintervjun i december gick bra. Så bra att de ville gå vidare och träffa mig igen. Men jag tackade nej. Kundbemötandet hade jag gärna tagit, men man var tvungen att själv ringa runt och boka in sina kundmöten. Alltså detta jagande, det är inte min grej. Jag vill ha kunder som redan vet vad de söker och kommer till mig för tips och råd för att hitta det de verkligen vill ha.
Så jag söker vidare. Gärna butiksjobb igen, men har även anmält mig till vikariepoolen för barnomsorgen.
Föreläsare rollen är fortfarande en drivande dröm och jag funderar starkt på att börja printa ner min verklighet manuellt. Ni vet, som förr, alla dessa dagböcker som ligger i drivor i en flyttlåda i källaren.
Det är befriande att skriva av sig, att blogga och att dela med sig av händelser på Facebook.


Men inte allt kan man dela med sig. Något har man för sig själv. Jag har så mycket i mig som jag förvaltar väl, inom mina murar. Ibland blir det för tungt och då har jag vänner som hjälper mig att lasta av lite. Som den givmilda och omtänksamma människa jag är vill jag skrika ut vad jag har överlevt, för jag vet att några av er behöver det. Vad ni än går igenom - ni är aldrig ensamma!
Var aldrig ett offer - du är en Överlevare!!



Jag har haft några fantastiska danskvällar sedan sist. Spekeröd tog mig till oanade höjder, Julsmällen levererar guld och gårdagen på Kvarnkullen vore inget utan mina dansvänner! Ni är helknasiga och jag älskar er! Bara en av dessa kvällar hann jag bjuda upp en ny :)
Dagen innan julsmällen var vi ute några stycken och käkade på Hard Rock. Superdupertrevligt! Å lite dans blev det också, visst går det att foxa till all sorts musik!
Det blev en del dansprat och det är intressant att höra andras åsikter och se danslivet från andra vinklingar. Att bjuda upp samma person två ggr under en danskväll till exempel - när är det ok? Tar man denna persons tid? Jag har aldrig ens tänkt tanken - när jag trivs med ngn bjuder jag gärna upp mer än en gång. Nu är det ju väldigt sällan man hinner det, men jag fick nästan lite dåligt samvete nu när jag fick höra det från annat håll. Förlåt om jag tagit upp någons tid .. fniss.. Igår blev jag uppbjuden två ggr av en å samma person och det är jag grymt tacksam för. För han är fantastiskt trevlig att dansa med och vår dans är så skönt synkad. Och det är bara dans.
Det pratade vi lite om också - när vet man om det är mer än dans? Jag anser att vill man ha mer än dans behövs kommunikation. En dans är en dans. Den kan vara vacker, sensuell, tokig, härlig och alldeles underbar - men det är fortfarande bara en dans. Får man dessutom den Dansen med en go dansvän skapas den extra gnistan som tar min dansbubbla till en annan dimension - men det är fortfarande bara en dans.
Jag hade inte dansat så länge innan jag mötte Eric på Alingsåsparken. Kände en gnista när han långsamt i en go fox sökte mina fingrar och tar tag i min hand. När vi dansade sista halvtimman (ja vi dansade två omgångar) och jag vågar låta mina fingrar vila på hans nacke. Jag är tacksam att jag fick uppleva det där och då. Det är 2,5 år sedan och idag är jag fast i foxens värld.
Jag kan få den danskänslan med många av mina vänner idag och jag förstår mer och mer hur viktig dansen är för mig. Luften jag andas. En stund där jag kan glömma allt annat och bara njuta.


2015 nu då gott folk... Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften, men önskningar och mål kanske skulle vara mer behövande..
Jag vill tillbaka till det välmåendet tränings- och kroppsmässigt som jag hade för 4-5 år sedan. Om inte annat behövs det för att kunna få fortsätta med dansen. Jag får inte väga för mycket pga min artros och har väl slarvat lite det sista. hrm.. Jag äger ingen våg så jag kör på mått. Midja, höft och lår mättes igår och ska bearbetas. Får väl köpa mig en våg på måndag om vi kommer iväg till Ullared. Tycker det är så deppigt med dessa siffror, men hur ska jag annars se resultat?
Jag ska göra färdigt min tattoo sleeve. Fenix ska få färg och kanske är jag tuff nog att köra runt hela överarmen. Undersidan är inte jätteskön... Fast det är ju å andra sidan inte i armvecket heller. Läkaren på MR undersökningen var inte jättenöjd med min tattoo just där... haha
Jag vill ha ett jobb och en lägenhet
Jag önskar att vissa personer tar sitt förnuft till fånga och byter jobb



Undrar om det finns några promenadstråk i närheten? Massa skog och stigar, men vill ju inte gå vilse :) Det är jättehärligt väder och mina promenadskor står hemma... hur tänkte jag där?
Får väl tvinga med min son sedan när dottern åker på cup om en stund.

Imorgon kommer min norrlänning hem från sitt julfirande i Piteå. När han lämnat av packning och barn kommer han hit till huset på landet umgås med oss. På kvällen åker barnen till sin far och stannar där till tisdag. Då kommer även husägarna hem igen och allt återgår till sin vardag.

Jia, kom och dansa med mig <3