Olaga hot

Det är som vilken onsdag som helst, med sjukt mycket inkommande leveranser på jobbet. Det rullar på, det enda du har tankarna på är hur du smidigast ska strukturera upp alla pallar och produkter.
Klockan blir 12, det är dags för första kollegan att gå på lunch.

Då ringer telefonen. Min dotter stammar fram mellan tårarna att de har hot om skottlossning på skolan, polisen är där och alla dörrar ut är låsta. VAD?? Detta händer bara inte. På en skola, i ett område där man minst anar det. Där man alltid tror att ens barn är trygga.
Jag går i en "mammakrishanteringsroll" och springer ut till bilen, efter att ha mumlat ngt om skottlossning för kollegorna. De får läst på nyheterna strax efter jag åkt.

Det är en bisarr känsla att rulla in bilen på skolområdet, med poliser runtomkring. Läget var dock lugnt när jag kom. Många elever blev hämtade av föräldrar och poliserna log förstående när jag kom med mitt förvånade ansiktsuttryck. Händer det verkligen? HÄR?

Dottern var ok. Hon hade checkat av alla sina vänner först efter att de fick vetskapen, sedan hade hon ringt mig. Hon hade varit så modig och stark, det var först när hon ringde mig och fick höra min röst som tårarna kom. Älskade skrutt! Vi ringde runt till våra närmsta, bara för att meddela att allt är ok. Ifall de läser nyheterna och blir oroliga. Sedan köpte vi glass. Och dricka. Både och liksom.

Dottern är en välkänd liten kollega på jobbet, hon följde med mig tillbaka och hängde med logistik partnern en stund. Jag satte mig på kontoret, och då liksom föll min mantel av mig lite. Det blev så påtagligt. Vad fan HÄNDE? Tänk om hotet hade blivit verklighet? Den tanken hann bara nudda mig, jag skakade snabbt av mig den igen. Nu är vi här. NU. HÄR. ANDAS! Några tårar längs min kind.

Hotet om skottlossning mot skolan hade kommit upp på en anonym instagram, med en video. Elever hade uppmärksammat detta och meddelat personal och rektor. Heja er!! Så fint av er att agera med en gång! Oavsett tomt hot eller inte, så är det en jädrigt allvarlig incident!

En minderårig har gripits vad vi vet nu. Skoltrött? Orättvist behandlad? Osäker? Vadslagning?
Vem vet? Jag hoppas innerligt att denna kille får rätt hjälp och kan förlåta. Jag hoppas att hans nära får rätt hjälp och kan förstå.
Jag hoppas att något liknande aldrig kommer att hända igen. Jag hoppas att min dotter, och hennes kamrater, kommer fortsätta att känna trygghet i sin skola. I sin miljö.

Ljus och kärlek!