Ledig lördag

Hej hopp

Att vara ledig och vara hemma en dag är lika ansträngande som att jobba en vecka.. typ.. Iaf som ensamstående mamma med stundande fotbollscup :) Efter dagens alla rabalder sitter jag nu i soffan och är helt färdig. Klockan är snart 18 och då var det liksom inte läge för "powernap" - fram med datorn istället och krafsa ner några rader så iaf Jonas  har ngt att läsa. Tihi

Ja, barnen vet ju att jag brukar baka när jag är ledig så det var deras första spontana fråga när de såg  min tomma dag på kalendern "vad ska du baka idag?" Jag hade tänkt göra kanelgifflar men insåg att jag hade inte all utrustning som krävdes, så det blev philadelphia rutor istället. Och en blåbärspaj som står i ugnen detta nu.
Ett fenomen som mina kollegor lärt sig också - så på beställning blev det Gula Faran till jobbet förra veckan.

Vi fick hem våra cyklar, dotra mi och jag. Vi tog bussen till Bifrost, sa hej till Linda och Magnus, hämtade cyklarna och tog en uppfriskande fika hos Nettan innan det bar iväg. Hon var så tapper min lilla docka, strax över en timme tog det oss hela vägen hem till Djupedal. Vi stannade till vid Kvarnbyn och tittade på forsen, gick upp för alla backar, skrattade åt tupparna och sista biten pinnade hon på utav bara den.

Förra helgen var barnen hos Seppo. Fredagen dansade jag till Umbrella på Kvarnkullen, en ok kväll. Lördag var jag hos hjärtat och bonusbarnen. Vi bakade chokladsnittar och kollade på Mello Andra Chansen. Det var härlig kvalitetstid.

Det har varit en jävligt tuff vecka, eller en tuff tid överhuvudtaget det sista. Jag tappar mer och mer ork, hinner inte tanka eller tänka. En son på väg in i tonåren, ett trångt boende, en konstant molande huvudvärk, ett trasigt knä, känslor som inte vet vart de hör hemma. Jag har ingen kontroll och känner mig totalt jävla maktlös. Magen är arg på mig och gör så jag kräks när det blir för mycket. Illamående, yrsel och rum som gungar är vardagsmat. En ekonomi som suger, ett liv som skulle byggas upp faller isär. Oro över förändringen på hjärnhinnan, stress över vardagen och räcker jag verkligen till? Jag vill ju bara väl. Jag gör allt för att vi ska ha det bra. Hur kan man känna sig så ensam och vilsen, jag har ju så många fina själar i min närhet?!
Ja, jag vet - det kommer bli bättre. Det kommer gå bra. Trhbbft!!!
Fan vad skönt det var att få det ur sig!

Men annars mår jag bra.

Igår kväll var det veckans danstillfälle. Färden gick återigen till Kvarnkullen, tillsammans med Eric och Johanna. Zlips stod för musiken och det var alldeles lagom mycket folk :) Det blev en wow kväll, kanske för att jag verkligen behövde den. Dansade hela kvällen, hann inte bjuda upp någon ny dess värre. Fast å andra sidan dansade jag med några som jag bara dansat med en gång innan. Och jag dansade med Anders som jag inte gjort på mycket länge. Det var trevligt. I pausen spexade vi till det, jag och Martin. Golvet är tokhalt med mina skor, så fast jag höll på att dratta på ändan flera gånger kunde jag inte sluta att le ikapp med pulsen till musiken. Boogie Woogie, bugg och fox. Grymt bra!!
Pär var tillbaka efter sitt sjukhusbesök och det gladde oss. Puss på dig! Och Bengt, du får mig att andas!
Eric älsklingen - det var inte vår dansdag idag eller hur .. hahaha. Mina ben bar mig knappt men jag gav mig inte. Vi skulle runt, oavsett vem som förde....

I torsdags var vi på Rock of Ages. Har ni inte sett den så gör det om tillfälle ges! Vi  hade en mycket trevlig kväll och gajsaren är totalt galen. Men vad som gladde mig mest denna kväll var ett sms. Ett livstecken från en mycket saknad vän. Jag finns här - alltid!!

Fick ett till livstecken i veckan. Ett telefonsamtal till butiken från vår kära Otto!! Gud vad jag vill åka till Tyskland och hälsa på dig min vän!
Igår travade Putte in i butiken och jag tappade nästan andan av överraskningsglädje. Jag visste ju att han var i stan, men vågade inte tro att han skulle hinna med ett besök i shopen också.
Och Peter - tack som fan för allt du gör! En vän som du skulle alla ha!

Jag fick mycket fantastiskt stöd när ni förstod att jag inte mådde så bra och behövde pepp! Ingen nämnd ingen glömd. Thats what friends are for. Love you all!

Jag har gett mig fan på att dansa som om varje tillfälle vore det sista. Ta vara på er och kramas mycket!