Är det verkligen så viktigt att veta "allt" eller kanske det skulle vara så att vi till och med skulle må lite bättre om vi koncentrerar oss på oss själva först?
Vart går gränsen för vetande och snokande? Varför vill man veta? Hur väl känner du dina vänner, arbetskamrater och folk omkring dig?
Jag har många "familjer" omkring mig. Mina arbetskamrater till exempel. Jag tycker väldigt mycket om dem, de är härliga. Men jag vet egentligen inget om dem. Eller inte mycket iaf :)
Vi gjorde ett litet projekt att "berätta ngt jag inte vet om dig", det var kul. Men man fick tänka till lite. Först vad ska man säga? Vad vet de inte om mig? Och sedan, vad vill jag inte att de ska veta? Haha
Mina dansvänner är en annan familj. Nära och trygga. Några av dem har kommit mig väldigt nära och är bland mina bästa vänner. Men fortfarande vet jag ingenting. Är det för att jag inte bryr mig om "skvaller" eller är det för mitt otroligt kassa minne? Jag är en god lyssnare och har ibland kloka svar, men bara i den stunden. Jag bryr mig verkligen om människor omkring mig, men känner inte att jag måste veta allt om alla. Då hade min lilla hjärna och dess två celler nog kollapsat :)
Sedan är det mina allra bästa vänner, de är få. Men oj vad information jag har om dem... mooaohhaa
Men om du frågar mig om sonens favoritfärg, syrrans skostorlek eller hur länge min mormor var sjuk innan hon dog... Jag menar, ska man komma ihåg sådant? Jag vet ju knappt vad jag gjorde igår..
Ja, vissa saker fastnar. Som när vännerna går bort, jag vet att cancer är fruktansvärt orättvist. Men där räcker det. Man måste inte veta hur, när, var eller varför. Jag minns dem. Vännerna. Skratten. <3
Helenas begravning var väldigt fin. Sol, ljus, blommor, vänner och familj. På minnesstunden i Bolåsa hade vi mingel istället för sittning. Typiskt Helena, vilja att alla ska umgås och le. Det var fantastiskt <3 Jag sa till Bettan att det vill jag med ha, då kontrar hon med att det går inte. Inte? Nä, för när vi dör är vi typ 93 och då orkar man inte mingla.. Underbara Bettan <3 Vi tog i hand att leva länge. Att stå på huvud och äta vegetariskt ska tydligen vara ett bra val då :)
Min tokiga son har kastat sig in i nästa projekt. Nu ska datorn säljas (som köptes i höstas) och moppe inföskaffas. My Godness. Vi kom iaf över en bra kampanj på körkortsspecialisten med en utbildningsdag för klass 2 kort i Mölnlycke, men sedan ska man försöka förstå sig på alla dessa annonser. Tur jag har Janne som kan hjälpa mig. Haha
Häromkvällen fick Emil för sig att baka kanelbullar. Det gjorde han. I viss mån. Men goda blev de till slut iaf.
Nu ska vi göra oss i ordning för några timmars foxande och mys i Spekeröd.
Ha det så gott alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar