Karma

Visst kan jag förstå att det finns bra dagar och dåliga dagar.
Men nu får det fan vara bra.

Jag har försökt så länge att göra saker jag mår bra av för att för stunden glömma all jävla skit, så länge så att det nu känns som att jag byggt upp en fasad för att jag själv ska gå på det.
Jag orkar inte mer. Vill bara lägga mig helt apatiskt och låta mönstret i tapeterna äta upp mig.
Som när jag var liten och inte visste bättre. Kan fortfarande ha mardrömmar om de där stora håligheterna i 70 tals tapeterna hos mormor. Skillnaden då var att jag inte visste bättre. Jag hade ingen aning om rätt och fel, fick kanske inte de bästa direktiven att gå vidare på.

Men nu är jag vuxen. Jag har egna barn som ska ledas rätt. Då kan jag bara inte ge upp.
Jag har vänner och en pojkvän som räknar med mig, som tror på mig, som älskar mig. Då kan jag bara inte ge upp.
Jag har en familj som ställer upp för mig, i alla lägen. Då kan jag bara inte ge upp.

Men hur ska jag mäkta med allt?

Allting ordnar sig, det kommer gå bra, du är stark, se det positivt....
Allting händer av en mening. Karma.
Vad fan! Gör någon mig illa vill jag inte vänta på karma, jag vill se den jäveln lida. På samma sätt som jag fick. Tyvärr är jag alldeles för snäll för det. Så jag får snällt sätta mig och tro på karma, och hoppas på att aldrig mer behöva se hens igen.

Det är alltid denna perioden på månaden jag mår som sämst. När räkningarna ska betalas och ingenting blir kvar. Nu är det dessutom december framför oss. Jippi....
Vet att jag inte är ensam om problemet, men det gör det inte mycket lättare för mig eller mina barn.

Jag har en dröm.
En dröm att kunna ge mina barn ett eget boende. Att kunna få ett jobb snart. Att få föreläsa om konsten att vara en överlevare, aldrig ett offer. Att kunna känna mig fri.
Okej, det var fyra drömmar... eller mål kanske?

Man får aldrig sluta kämpa och det är ok att må dåligt ibland. Du måste kunna få sätta dig en stund och släppa ut alla tårar, frustration och ilska.

Jag kan nog  inte riktigt förstå att jag är utan jobb, efter mer än 10 år på samma arbetsplats har jag plötsligt ingenting att gå tillbaka till. Alla rutiner rasade och jag med dem. Söka jobb? CV? Hur gör man? Det är världens djungel och just nu är den väldigt tät och kvävande.

Tack för att ni tar er tid, det gör så gott att få skriva av sig ibland!
Vet att jag varit eftersökt på bloggen, men jag har inte riktigt haft kraft eller styrning till vad jag kan skriva.

Nu kör vi!