Rädda hjärtat

Hej fina ni

Idag hade vi Brandskydd och HLR utbildningen på jobbet. Sjukt bra föreläsare och specialist inom området och att vi var mindre grupper gjorde att vi alla fick varsin docka att öva på. Så många klokheter man fick med sig, påminnelser om hur man gör i kris läge. Och om hur skört livet är.

Alla KAN göra något vid kris situationer! Alla har ansvar att se över sitt hem och sin omgivning. Vad kan vi göra för att undvika att ngt händer, vet du vart närmsta hjärtstartare finns? Har du tillräckligt med brandvarnare?
Jag tänker dra iväg ett brev till tomten med önskan om brandsläckare och brandfilt.

Ladda genast ner appen Rädda Hjärtat om du inte redan har den. Livsviktig info!

Jag har varit på liknande utbildning tidigare, men aldrig med sådan inlevelse och pedagogik som idag. Och att vi fick varsin docka gjorde mkt. Att verkligen få känna på tekniken med ”30, 2, mitt på”
Min docka blev blodig 😆 Jag fattade först inte att det var jag, jag trodde den hade färg på sig sedan innan som jag inte lagt märke till 🙈
Vi övade stabilt sidoläge på varandra, och det är överraskande hur lätt det är!

På vägen hem kom jag att tänka på en skiss jag kladdade på lifecoach kursen i helgen. ”He’s got the whole world in his hand”. Lite så är det ju. Ditt ansvar! Bättre att göra ngt än inget, det kan inte bli fel.

Ta hand om varandra! 

Puss och kram 

Olaga hot

Det är som vilken onsdag som helst, med sjukt mycket inkommande leveranser på jobbet. Det rullar på, det enda du har tankarna på är hur du smidigast ska strukturera upp alla pallar och produkter.
Klockan blir 12, det är dags för första kollegan att gå på lunch.

Då ringer telefonen. Min dotter stammar fram mellan tårarna att de har hot om skottlossning på skolan, polisen är där och alla dörrar ut är låsta. VAD?? Detta händer bara inte. På en skola, i ett område där man minst anar det. Där man alltid tror att ens barn är trygga.
Jag går i en "mammakrishanteringsroll" och springer ut till bilen, efter att ha mumlat ngt om skottlossning för kollegorna. De får läst på nyheterna strax efter jag åkt.

Det är en bisarr känsla att rulla in bilen på skolområdet, med poliser runtomkring. Läget var dock lugnt när jag kom. Många elever blev hämtade av föräldrar och poliserna log förstående när jag kom med mitt förvånade ansiktsuttryck. Händer det verkligen? HÄR?

Dottern var ok. Hon hade checkat av alla sina vänner först efter att de fick vetskapen, sedan hade hon ringt mig. Hon hade varit så modig och stark, det var först när hon ringde mig och fick höra min röst som tårarna kom. Älskade skrutt! Vi ringde runt till våra närmsta, bara för att meddela att allt är ok. Ifall de läser nyheterna och blir oroliga. Sedan köpte vi glass. Och dricka. Både och liksom.

Dottern är en välkänd liten kollega på jobbet, hon följde med mig tillbaka och hängde med logistik partnern en stund. Jag satte mig på kontoret, och då liksom föll min mantel av mig lite. Det blev så påtagligt. Vad fan HÄNDE? Tänk om hotet hade blivit verklighet? Den tanken hann bara nudda mig, jag skakade snabbt av mig den igen. Nu är vi här. NU. HÄR. ANDAS! Några tårar längs min kind.

Hotet om skottlossning mot skolan hade kommit upp på en anonym instagram, med en video. Elever hade uppmärksammat detta och meddelat personal och rektor. Heja er!! Så fint av er att agera med en gång! Oavsett tomt hot eller inte, så är det en jädrigt allvarlig incident!

En minderårig har gripits vad vi vet nu. Skoltrött? Orättvist behandlad? Osäker? Vadslagning?
Vem vet? Jag hoppas innerligt att denna kille får rätt hjälp och kan förlåta. Jag hoppas att hans nära får rätt hjälp och kan förstå.
Jag hoppas att något liknande aldrig kommer att hända igen. Jag hoppas att min dotter, och hennes kamrater, kommer fortsätta att känna trygghet i sin skola. I sin miljö.

Ljus och kärlek!

Hemsidan klar

Hej alla fantastiska människor!

Jag ångrar inte en sekund att jag hoppade på detta tåget, med lifecoach kursen! I helgen var vi iväg igen, och det är så sjukt härligt att bli boostad med energi. Livet är härligt!

Idag blev jag "klar" med min nya hemsida, men kan inte publicera den riktigt ännu. Hur spännande är inte det? :) Jag vet, det rycker i mina förväntningsfulla nerver också. Så varför sätter jag då citationstecken om "klar" med hemsidan? Jo, jag tror att man alltid behöver putsa den, göra lite förändringar och fler medvetna val. Precis som med livet, eller hur?

Man ska ju inte ha direkta förväntningar, de ligger i framtiden och den finns ju egentligen inte. Om du verkligen kan leva i nuet så är framtiden bara illusioner. Det får bli som det blir, det kommer bli sjukt bra!

Vad som har bromsat mig hela tiden i min dröm att starta eget inom coachningen är själva företagandet. Ni vet, med bokföring etc.. Men vad fan hindrar en egentligen? Vad har du för resurser som du inte använder dig av? Kan du komma ett steg längre i livet om du bara ser dig omkring med öppet sinne och nyfikenhet?