torsdag 27 november 2014

En ny dag

Det är tur man har alla former av säkerhetsbälten på när man kastas runt i livets bergodalbana.
Jag hade en fruktansvärt tung onsdag. Avslutade med tävlingsträning och det var väldigt välbehövligt. Dans är aldrig fel och min danspartner ger mig lugn och glädje.
Efter många tårar, frustration och uppgivenhet under dagen kunde jag nu äntligen le.
Jag älskar min dansbubbla!



En annan go bubbla är Chivas. Jag ringde min syster i alla tårar och hon behövde bara säga två ord just då. "kom  hit". Lydigt åker jag ner och placerar mig i hennes soffa en stund. Underbara goa fina lillasyster!! Och att du lånar ut Chivas när jag behöver honom som mest!
När Maia kom hem från skolan åkte vi till Herkules skogen och fick oss en timmes ljuvlig promenad. Den skogen är underbar, man kan nästan se alla väsen och gråtroll som bor mellan stockar, stenar och kala stammar. Sa till Maia att jag gärna skulle vilja åka hit ngn tidig morgon med min kamera och fånga dagg och dis.
Kameran är också en bubbla. Bakom den finns heller inga bekymmer. Helst i naturen.




När så då torsdagen kom var jag redo för en ny dag.
Började med lite data arbete och kaffe i lugn och ro. Sedan kom fina Therese med lille Elliott. Det var mysigt att få gosa lite bebis en stund. Tack söta ni för att ni ville komma hit, och jag lovar dig Therese - nu hittar du hit i sömnen! :)
Till middag invigde vi järnet jag fick av Mesken för länge sedan och gjorde belgiska våfflor. Himlans mumsigt blev det!
Läkarbesöket med Maia gick som en dans, hon är så duktig! Emil kom hem från skolan och var på ett skönt humör. Jag andades och kunde fortfarande  le.
Rätt var det är knackar det på dörren och det oväntade besöket var Eric. Älskade!!
Samlade ihop oss, hämtade syster och åkte till Cinco som hade VIP kväll med godsaker och erbjudanden. Blev många härliga möten och lite shopping inför stundande klapplekar. :)
Tack älskade vänner för spontana kramar, sms, kommentarer och kärlek!! Som luften jag andas klarar jag mig inte utan er. Ni finns hos mig, alltid, i den ros jag låtit tatuera för att symbolisera den fantastiska vänskap jag får.



Det är små detaljer som gör det stora hela. Antingen faller man, eller så reser man sig. Man måste få göra både och för att uppskatta vingarna när man flyger.

Jag har under dessa 28 arbetslösa dagar sökt 20 st jobb. Igår fick jag ett samtal där de var intresserade och ville veta mer om mig. Nu får vi se vad framtiden har att erbjuda mig. Låt mina änglar visa mig vägen.



Nu har vi en helg framför oss. Inte vilken helg som helst, utan faktiskt sista helgen i november. Vilket innebär hysteriskt mys med mina flickor på lördag! Vässa armbågarna för snart kör vi!
Ikväll blir det sexparty hos Madde. Det låter det va? Apropå det så har jag skickat 12 st sms till enhetschefer för Närhälsan runtom Gbg, att jag vill informera om knipkulor. Jag har fått ett napp. Inte som föreläsare, utan jag fick lämna in skriftlig information som skulle sättas i en pärm i väntrummet. Snart Partille, kommer jag med denna information!




onsdag 26 november 2014

Karma

Visst kan jag förstå att det finns bra dagar och dåliga dagar.
Men nu får det fan vara bra.

Jag har försökt så länge att göra saker jag mår bra av för att för stunden glömma all jävla skit, så länge så att det nu känns som att jag byggt upp en fasad för att jag själv ska gå på det.
Jag orkar inte mer. Vill bara lägga mig helt apatiskt och låta mönstret i tapeterna äta upp mig.
Som när jag var liten och inte visste bättre. Kan fortfarande ha mardrömmar om de där stora håligheterna i 70 tals tapeterna hos mormor. Skillnaden då var att jag inte visste bättre. Jag hade ingen aning om rätt och fel, fick kanske inte de bästa direktiven att gå vidare på.

Men nu är jag vuxen. Jag har egna barn som ska ledas rätt. Då kan jag bara inte ge upp.
Jag har vänner och en pojkvän som räknar med mig, som tror på mig, som älskar mig. Då kan jag bara inte ge upp.
Jag har en familj som ställer upp för mig, i alla lägen. Då kan jag bara inte ge upp.

Men hur ska jag mäkta med allt?

Allting ordnar sig, det kommer gå bra, du är stark, se det positivt....
Allting händer av en mening. Karma.
Vad fan! Gör någon mig illa vill jag inte vänta på karma, jag vill se den jäveln lida. På samma sätt som jag fick. Tyvärr är jag alldeles för snäll för det. Så jag får snällt sätta mig och tro på karma, och hoppas på att aldrig mer behöva se hens igen.

Det är alltid denna perioden på månaden jag mår som sämst. När räkningarna ska betalas och ingenting blir kvar. Nu är det dessutom december framför oss. Jippi....
Vet att jag inte är ensam om problemet, men det gör det inte mycket lättare för mig eller mina barn.

Jag har en dröm.
En dröm att kunna ge mina barn ett eget boende. Att kunna få ett jobb snart. Att få föreläsa om konsten att vara en överlevare, aldrig ett offer. Att kunna känna mig fri.
Okej, det var fyra drömmar... eller mål kanske?

Man får aldrig sluta kämpa och det är ok att må dåligt ibland. Du måste kunna få sätta dig en stund och släppa ut alla tårar, frustration och ilska.

Jag kan nog  inte riktigt förstå att jag är utan jobb, efter mer än 10 år på samma arbetsplats har jag plötsligt ingenting att gå tillbaka till. Alla rutiner rasade och jag med dem. Söka jobb? CV? Hur gör man? Det är världens djungel och just nu är den väldigt tät och kvävande.

Tack för att ni tar er tid, det gör så gott att få skriva av sig ibland!
Vet att jag varit eftersökt på bloggen, men jag har inte riktigt haft kraft eller styrning till vad jag kan skriva.

Nu kör vi!