fredag 31 augusti 2018

När man liksom har landat

Semestern är över och man är tillbaka i vardagen. Rätt skönt tycker jag.
Det har varit skönt med ledighet, härligt väder, fina utflykter och mycket kärlek.

Tillbaka i barnens rutiner med skola och träning, sonen mår hundra ggr bättre efter skolbytet och Maia trivs i högstadiet.



Träffade en förälder som frågade mig hur jag mår nu? "Är du tillbaka fullt ut?" Reflekterade först inte på hur hon menade, vadå tillbaka? Det känns så himlans avlägset allting, allt det där jobbiga som var så länge sedan. Eller var det inte det? "Hur gör du? Jag vet inte hur jag ska göra för att komma tillbaka till 100, eller ens 75% igen" Först då, där på en lite ruggigt kall parkeringsplats, förstod jag. Fast ändå inte.
Jag förstod, och insåg, hur stark jag är. Vilken fin självkänsla jag utvecklat och hur mycket min omgivning ger mig. Jag förstod inte hur jag hade tagit mig dit. För jag HAR faktiskt tagit mig HIT! Varje dag är en ny dag och jag känner inga måsten eller någon ångest.

Så hur har jag gjort? Jag har funderat lite på det där... Förra terminen var jag i kontakt med en del kuratorer och psykologer pga sonens mående och hur de hanterade det i skolan (undvik Yrkesgymnasiet i Göteborg!!) och jag fick en hel del råd och framförallt någon som lyssnade på MIG. Som förstod mig och gav mig styrka. Som inte kände mig men som ändå visste.
Var inte rädda för att söka hjälp!! Och prova gärna olika ställen om du inte är nöjd med hjälpen du får! Psykologen jag fick när jag sprang in i väggen hjälpte mig inte ett piss, men på BUP och Familjestödsenheten förstår de sig på föräldrar, stress och oro.



Sänk kraven och höj omsorgen. Gör överkomliga to-do listor, det är en skön känsla att bocka av. Släpp dina måsten och gör sådant du tycker är kul. Bli inte upprörd över småsaker, gläds istället åt att saker händer.
Tänk inte "gud vad jobbigt, kan ingen annan ta disken nån gång?" utan tänk inte. Bara ta den, och bocka av den på din lista. Då har du inte lagt onödig energi på att bli grinig/irriterad, du får däremot en push och klapp-på-axeln för DU ÄR BÄST!!

Jag vet, det är fan inte lätt. Man kan inte göra det på beställning. Det måste liksom komma inifrån.



När jag fann lite styrka i mitt bröst hände liksom resten av sig självt.
"Hur kan du vara så glad jämt?" Det är lätt!! Le! :) Du får ett leende tillbaka och så är karusellen av glädje igång. Men av någon anledning orkar jag inte le lika mycket här hemma. Det kommer väl ...

Belöna dig själv! För minsta lilla!

Ja, idag mår jag bra. Jobbet, barnen, kärleken, framtiden. Allt ligger framför dig! Gör någonting bra utav det, tiden kommer inte tillbaka.



Idag tog jag mig igenom en av mina fobier - sprutor. Jag blev godkänd och får ge blod <3
I belöning till mig själv ska jag träffa Joanna och gå på bio. Vi ska se Dansa Först, den har fått många fina rekommendationer.

Ta hand om er finisar!
Kramen /Mia