lördag 16 december 2017

Vila i frid

I förra veckan fick jag ett telefonsamtal om att min bonusmorfar gått bort. Att han inte har ont längre. Man är aldrig riktigt beredd fast man vet. Vet att det kommer hända. Varje vaken dag ger ett hopp.
Min biologiska morfar har aldrig funnits för mig. Han söp bort sitt liv, valde en annan dimension.
Jag sörjer med mina systrar, vars morfar valde att vara min "morfar" också. Släktband är inte alltid blodsband. Familjen är den vi själva väljer.
Valde att skjuta undan min sorg en stund och försökte jobba på som vanligt. Rutiner som ligger i ryggmärgen hjälper en framåt i sådana lägen, och vetskapen om att andra i min omgivning behöver mig gav mig också styrka såklart.

Så kom då denna dagen.
Lördag. Arbetsdag. En halvtimme in på dagen, när jag skulle hämta ett dokument på service fick jag beskedet att även du lämnat oss. Älskade vän <3 Så länge du tappert kämpat, känner få med så gott hjärta som du. Det var du som alltid hade ett leende, kloka ord och fick oss att skratta. Det var du som vågade prata med mig öppet om tumörer och cancer när jag fick min förändring. Nu orkade du inte mer och fick somna in hos familjen. Jävla cancerhelvete!

Jag försökte verkligen. Men fick överge arbetsdagen. Tårarna tar liksom aldig slut.

Underbara Eli och vackra Eva, vila i frid. Jag älskar er. <3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar