torsdag 11 december 2014

Dans vett

Hej hopp alla dansare!

För ett tag sedan bloggade jag mycket om vett och etikett på och omkring dansgolvet. Det skapades "Mias utmaning" som gick ut på att våga bjuda upp minst en under kvällen som du aldrig dansat med innan. En utmaning som skapades av er läsare som kunde, ville och vågade läsa mellan raderna.


Denna sommaren och hösten  har jag, och många med mig, upplevt att man jagar redan på golvet innan låten är slut. Man känner sig inte accepterad utan ens partner har bråttom iväg för att hinna bjuda upp nästa och slippa stå en dans. Visst är det trist att stå, men kom igen - ge alla en chans för guds skull! Koncentrera dig på den du dansar med, tacka för dansen och släpp inte ögonkontakten. Jag känner mig fruktansvärt övergiven och värdelös att hastigt och lustigt bli lämnad på golvet, jag förstår hur ni killar måste känna det för det är oftast tjejer som beter sig så här. Det är ofta tjej överskott på danskvällarna, det är många som står å trycker för att de aldrig får chansen att bjuda upp.

Ni som dansat i många år, ni som vet hur det går till, ni som vet hur det känns, ni som vet hur härlig dansbubblan är - har ni tänkt på att det är ni som är ansiktet utåt dessa kvällar? Har ni tänkt på hur mycket glädje, känsla och endorfiner ni kan utdela? Har ni tänkt på hur många hjärtan ni kan värma, hur många leenden ni kan framkalla?

När jag började dansa, eller fel av mig - när jag vågade ta mig ut till dansställen, kunde jag stå en hel kväll och bara titta. Jag vågade aldrig bjuda upp. Jag kan dansa, men vågade inte ta klivet över tröskeln. Jag stod där och såg er. Ni som alltid kommer i gäng och upplevs bara dansa med varandra. Ni är så duktiga och man blir ännu mer rädd. Jag stod kvar och fortsatte le.
Det viskades att det var "donnum folk", de har näsan upp i vädret och ser bara varandra. När andra stod avundsjuka och såg på, stod jag kvar och log. Så ville jag också dansa.

Jag hade dansat 10-dans i 1 år då och hade ingen aning om vad socialdans vad. Jag hade levt ihop med min fotbollstokiga man (nåja, jag är också blåvittnörd) i 11 år och under den tiden inte dansat så mycket. Man lägger sina egna intressen åt sidan när man träffar kärleken och blir mamma, om nu inte kärleken har samma intressen. Det kylskåpet gick inte att flytta på :)
I 10-dans finns inga social ställen att gå till. Det blev mer familjärt i vår dansgrupp och man utvecklades inte. Jag ville lära mig den typ av dans jag såg er dansa på Polketten.

Min danslärare Dan följde med mig till Polketten och vi småpratade med lite dansfolk han kände, han är gammal dans domare och har hållit på i många år. Han håller på än idag, om än i mindre portioner. Saknar dig Dan och våran fantastiska vals till Whitney Houston! Tack vare Dan kom jag i kontakt med gbgmotionsbugg och där började min resa in i min dansbubbla.
Nu har jag dansat West Coast Swing, Dirty Foxx, Mysfox, Latinfox, Folkdans, Bugg, Dubbelbugg och tävlingsbugg.


Och vet ni vad - jag är medlem och dansare i Donnum Ferrum. Dessa "näsan-upp-i-vädret-och-vi-dansar-bara-med-varandra-människor" :) Visst finns det kanske sådana också, men det bryr jag mig inte om. Det är deras förlust om de inte dansar med er. För de TÖRS INTE bjuda upp. De har gjort det bekvämt att säga nej (tyvärr). Det kommer alltid att finnas osäkra rötägg överallt, men de är inte mer än människor de heller.
JAG tänker iaf fortsätta träna på att bjuda upp. JAG tänker fortsätta anta Mias Utmaning. JAG tänker vara ett ansikte utåt för gbgmotionsbugg, Monas Dansskola och Donnum Ferrum!
Jag älskar min dansbubbla och DU är välkommen in i den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar