Hur många hästar har du i stallet?

Går på spårvagnen, och som 90% av passagerarna har jag hörlurar med härlig musik. Whiskey in the jar .... Hur svårt är det att inte ryckas med? Men den blyga människan i mig diggar lite lätt med benet bara och kanske drar lite på mungipan i ett skevt leende. 

Varför vågar man inte njuta av glädjen bara för att man har folk runtomkring sig? Tänk om alla helt plötsligt skulle börja nynna eller sjunga med i låten de lyssnar på just exakt då? Haha, spontan tanke som slog mig medans 6:an skramlar fram, nästan i takt till musiken... 

Kommer ihåg en kille jag såg för flera år sedan - han sjöng med. Men inlevelse och var till och med klädd som sin idol - MJ :) Jag blev så glad av hans glädje, kommer jag aldrig glömma. 

Jag kommer aldrig sjunga högt på spårvagnen, men skulle ngn göra det - vad får de för bemötande egentligen?

På väg ner till Ullevi garaget kan jag inte längre vara helt tyst. Nästan viskar med till Wind of change och ler med ögonen. Naturligtvis möter jag en kille som är på väg att ploppa in sina lurar. I mötet tittar han på sin telefon (puckelryggen ni vet), tittar upp när han hör mig, tittar ner för att direkt titta upp igen... Hans skeva medlidsamma leende säger "oj, hon har nog inte alla hästar hemma" ...

Nej vet du vad! Alla mina hästar är nog fan på grönbete hela gänget! 

Musik berör och gör mig glad - gläds med mig :) 

Väl i bilen skruvar jag upp volymen och brölar för full hals "med en glass i min mun..." 

Nu kan ingen höra mig. 

Varför känner man att man måste smälta in så bra som möjligt i samhället? Måste man vara "onormal" för att kunna ryckas med i musiken bland folk?

Vad fan är normalt? 

Lev ditt liv - NU. Imorgon kan det vara för sent. 

Over and out