lördag 7 december 2013

Premiär



Hej alla glada, nu var man här igen. Ute i cyberspacen och skriver om allt och ingenting :)
Ja, jag har också saknat det faktiskt, det måste jag ju erkänna. Men tiden räcker liksom inte till.

Känner ni också ibland att ni skulle behöva mer tid på dygnet, eller genomgå en kloning för att få vardagen att fungera? Jag insåg efter ett tag att de känslorna bara gör det än värre. Det är en utdragen process att lära sig det här med att finna ro och ta en dag i taget, att bara göra det till man kan och skita i resten. Men jävlar vilken härlig sinnes stämning  man får när man väl når den här milstolpen med "ahum" (visst ser ni mig i sittande Buddha ställning nu?)
All slippa känna stressen i en stressig situation - det är grejer det!



Det  är många härliga känslor i min kropp just nu. Barnen, dansen, kärleken, jobbet...
Ja, vi har det tufft - men vi fixar det! För vi gör det tillsammans, med glädje och kärlek istället för att bara se det jobbiga framför oss.
Man har alltid två val i allt man gör och idag väljer jag att le, precis som igår och imorgon. Jag är väldigt tacksam över att kunna ha det som ett val. Sedan är jag inte fröken optimist, det ska gudarna veta att jag bråkar med mina känslor också - men allting blir så mycket lättare de stunder man orkar le.

Idag orkar jag le för jag har barnen hos mig. Jag orkar skratta för jag har mina vänner runt mig. Jag orkar leva för jag har min Eric. Jag orkar ge tillbaka för dansen ger mig så mycket!



För bara 3 år sedan stod jag på Polketten med min dåvarande danslärare i 10-dans och för alltid vän och tittade på allt folk som dansade bugg och fox. Deras rörelser, deras glädje och passion för dansen smittade av sig. Jag ville också! Jag vet att jag kan, men inte hälften så bra som så många av dem på dansgolvet.
Jag har dansat sedan barnsben, men hade haft ett långvarigt uppehåll sedan mannen och barnen kom in i mitt  liv. Tack vare en god vän kom jag igång med dansen igen 2010 och fick chansen att lära känna Dan och Mona, som lärt mig så mycket. Vi dansar 10-dans och det är ju inget man dansar på socialdansen direkt.
Under 2010 kunde jag stå en hel kväll och bara titta på de som dansade. Vågade inte bjuda upp och det stärker ju inte direkt ens självförtroende att bara få stå. Fick  veta att dansarna kom från Donnum Ferrum och det var ingen "bra" dansskola sades det - de dansar bara med varandra och har näsan upp i vädret.
Herregud - tänk om folk bara kunde ta reda på fakta, leva idag och släppa gammalt groll!!
Denna resan på 3 år med dansen, alla nya dansvänner och dansställen har gett mig mer i mitt liv än vad jag vågat drömma om! Resan har gett mig gbgmotionsbugg.se och dirty foxx kurs bland annat, och jag kan stolt säga att jag idag tillhör Donnum Ferrum. Idag är jag en av de som dansar med glädje och passion hela kvällen och jag har kommit över min blyghet. Jag bjuder upp, och jag hoppas innerligt att min dansglädje kan smitta av sig på de som inte törs. För jag vet precis hur det känns.



Har du något du brinner så intensivt för, som jag gör för dansen? Som ger dig så mycket endorfiner att hälften kunde vara nog? Som ger dig så många vänner och glädje? Alla borde få känna den livslinan!
Fotbollen ger mig också en bit av den känslan. Fast det är rätt så sällan numera som jag kan stå på läktaren och sjunga ihop med mina blåvita kamrater så känner jag passionen - för jag hör er varje match och ni är guld värda!



Herregud vad tiden går fort när man tappar bort den :)
Nu kom min lillskrutta upp och det är dags att öppna paketkalendern. Dagens schema innehåller julklappsinköp, fika och senare ikväll julbord och dans.



Ha en underbar helg alla och ta vara på er!

Crea Diem
Mia





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar