onsdag 23 april 2014

Vart finns kraften?

Alltså, jag tycker det är superkul att blogga. Egentligen. Jag gör det varje dag. I huvudet.
Sedan är det två små detaljer som ska till få är få det gjort - Tid och minne...
Nu när jag väl sitter en stund med lappisen i knät kommer jag ju fan inte ihåg vad det var jag ville blogga om... TokFia
En annan orsak är väl också att inte alla ska kunna få reda på vad som rör sig i detta huvudet. Ännu :)


Nåväl, har påsken varit bra?
Jag ska inte klaga, jag har fått precis lagom mycket av allting. Fast det är klart, mer dans vill man ju ha - men jag fick så mycket annat vackert de dagar jag inte dansade :) Som kvalitetstid med pojkvän och barnen. Det har varit 4 lediga dagar utan tårar, utan depressioner och inga måsten. Görskönt! Alltför sällan man får den känslan och det är i dessa få stunder man blir påmind om hur viktigt det är att ta fram det ljusa i allt man gör och tar för sig. Skapa det bästa av det man har. Det orkar man bara göra om man mår bra och har positiv energi runtomkring sig. Tack alla underbara människor jag har i mitt liv - det är ni som gör att jag orkar en dag till.



För några veckor sedan var det inte ovanligt att jag stängde in mig i tvättrummet i min ensamhet och bara lät tårarna strömma. Då förstod jag verkligen inte hur jag skulle orka. Jag var nära att ge upp allt. För att inte visa övriga folket i huset min uppgivenhet var tvättrummet ett för mig välbesökt rum. Några gånger ringde jag pojkvännen, fast jag kunde knappt prata. Stackars Eric, vad skulle han kunna göra? Hans hjärta gjorde lika ont som mitt, för vad skulle vi kunna göra? Men det hjälpte att bara ha honom där - i örat. Han har fått stå ut med mycket mitt älskade hjärta - ja, han står ju ut med mig.
Det kommer säkerligen att hända igen. Jag vet ju nu att det går över fast det låter som nån jävla klyscha. Det är inte de orden man vill höra när man mår dåligt - "allting kommer att bli bra en dag" eller "det ordnar sig".
Omge er med folk som får er att må bra - då kommer ni upp till ytan igen efter bottendykningen!
Inga nämnda, inga glömda - ni vet vilka ni är. Jag älskar Er för vad ni ger mig och det blir en självklarhet att ge tillbaka kärlek och styrka.



Dansen är en skön rehab för själen. En härlig fox som nästan får hjärtat att slå i slowmotion, man glömmer allt och blir ett med musiken. Det finns inget som är så fin medicin som en bra danskväll.
Jag hoppas på en bra danshelg för det behöver jag! See you out there!



Nu kom min son hem,  good night people.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar